Återbesök Andrologen

Efter orkidektomin på grund av testiscancer med efterföljande hypogonadism som resulterade i tillskott av testosteron var det nu dags för första återbesöket.

För lite mer än två år sedan jag fick konstaterad hypogonadism (testosteronbrist). Nu var det äntligen dags för återbesök. Nu skulle testosteronnivån kollas samt övriga värden såsom PSA och kolesterol.
Dessutom ville Antidopinggruppen ha uppföljande värden för den pågående dispensen jag har hos dem (för tävling i cykel) så kontrollen kom lägligt.

Jag ju fått 4 ml Nebido i skinkan var nionde vecka sedan första halvåret 2013 och det kommer fortgå livet ut. Detta har fått mig tillbaka på banan igen vilket familjen är glada för.

Resultatet var väldigt tillfredställande. Testonivån låg på 20 och PSA-nivån var utan anmärkning. Dessutom hade kolesterolvärdet sjunkit till strax över fem från tidigare sju. Noterbart är att 6,9 är referensvärdesmax. Så jag låg i farozonen för två år sedan. Sänkningen tillskriver jag cyklingen. Cykling FTW!

/Parkley

Skandisloppet 2015

Solen sken över Uppsala när Skandisloppet gick av stapeln i lördags. 167 kilometer skulle avverkas med start och mål vid slottet.

Skandisloppet 2015

Loppet för min del kan sammanfattas så här: kisspauser.
Jag vet inte om jag drack för mycket mot vad jag svettades eller om det var sportdrycken från Maxim eller om jag bara hade en dålig dag. Jag pinkade fyra eller fem gånger och självklart var jag aldrig nödig i en depå…Jo, en gång prickade jag en depå (tredje). Jag måste hitta en lösning på detta. Det är kanske dags för 2-pack tvättsvampar från macken att ha i brallan (kastas när den är fylld).

Skandisloppet är ett kanonlopp. Bra bansträckning med tydligt utmärkta vägar, många flaggvakter, bra placerade depåer, god mat vid målgång och som pricken över i:et, start – och målområdet vid Uppsala slott.

Skandisloppet 2015
MP och Jocke på tandem

Gruppen för dagen bestod av mig, Thomas och Joakim (SMACK) samt Andreas, Jonas och MP (klubblösa). Kanske att Jonas är medlem i Spårvägen… Joakim cyklade förstås på sin tandem och pilot för dagen var MP. Klubbtillhörighet har ju ingen som helst betydelse i motionslopp men jag ville bara pusha lite för SMACK då de är en bra klubb för cyklister och inte minst paracyklister.

Som vanligt lyckades vi missa vår starttid på 8:54 utan kom iväg med 9:00-gruppen istället. Denna gång var det inte en punka som ställde till det utan bara dålig planering från vissa av oss. Men att hoppa över en startgrupp är sällan problem. Dock fick det till följd att Andreas kompisar som skulle cykla med oss startade med 8:54-gruppen och körde därför sitt eget race.

Vi, som alla startgrupper, ekorterades ut från starten av en MC som sedan släppte oss en stund senare. I detta läge låg ungefär halva startgruppen ihop i två led (andra halvan hade dragit ifrån oss) men  efter ett tag lade vi oss i vår sedvanliga enkelrad och ökade farten och drog ifrån resten av cyklisterna.

Hela gänget med tandem i förning
Hela gänget med tandem i förning

Vi trummar på i god takt på väg mot första depån vid Wenngarns slott. Som vanligt hamnade tandemparet i täten och vi andra låg och flöt med bakom. Nåja, flöt med är en sanning med modifikation. Med en rad och bara sex cyklister (fem cyklar) så blir man inte så skyddad i ”klungan”. Vi hade dock ett skönt ”moment” när vi låg snett utanför varandra och skar sidvinden snyggt och prydligt. I depån träffade vi Andreas ena kompis (SMACKare) som vi kört om tidigare. Han fick frågan om att ansluta till oss men kände sig nöjd med farten i sin grupp. Vi var för snabba…

Efter första depån så kom vi till slut ut på en större väg (efter Sigtuna). Den var rak och tråkig och jag fick en dipp. Inte värre än att man bara bet ihop och gnetade på. Här fick Jonas punka och valde att släppa oss. Det visade sig sen att han hade glömt köpa slang med längre ventiler till sina nya högprofilhjul. Så där stod han…

Vid andra depån blev det pastasallad men inget kaffe (filterproblem). Solen sken och trots trötta muskler så kändes det bra. Det märktes dock hos mig att jag bara cyklat längre en gång i år. Efter depån kom vi in på härliga vägar med skogen som vindskydd.

På väg mot tredje depån hittar vi skönt flyt med hög hastighet (runt 40 km/h för de intresserade) för att sedan tröttna och behöva gå ner i fart för att sen hitta farten igen. Tandemparet visar sig jäkligt starkt och tar förning hela tiden. Vi andra får säga åt dem att hålla igen. Till och med uppför gled de ifrån.

Under hela loppet cyklar vi om samma klungor flera gånger. Antingen stannar vi för länge i en depå eller får tekniska problem (Thomas Garmin Virb) eller får fysiska problem (min blåsa). Men att jaga klungor är alltid kul även om de är samma hela tiden.

Vi stannar även i tredje depån och fyller lite vätska och bulle. Nu är det bara slutklämmen kvar känns det som. Men vid 150 km kroknar jag, Thomas och Andreas. Ryggen säger ifrån (både jag och Thomas hade ryggproblem inför loppet) samt mitt högra knä börjar strejka. Troligtvis var boven den den långa körningen på väg 273 där tandemparet som lok drog upp oss runt 38-40 km/h
Med 1,5 mil kvar släpper vi lös tandemparet och de jagar direkt ifatt HLL-klungan som vi varit tvungna att slutligen släppa förbi oss.  Tydligen drog de upp ett jäkla tempo mot slutet och tog även målbacken i rasande fart när de ändå höll på.

Själv så kämpade vi övriga på mot mål. Vid järnvägsbommarna inne i Uppsala kom vi ifatt HLL-klungan då bommarna gått ner för tåget. Osis.
Väl framme vid målbacken upp mot slottet (brant och jävlig) rycker jag förbi Thomas och en del HLL-cyklister med de sista krafterna jag har kvar.  Jag fick till och med skrika åt några fotgängare på väg ner för backen att akta sig då de tog upp halva utrymmet. I målspurten finns ingen tid att väja får nån fotgängare. Tyvärr glömde jag filma slutet trots att jag sparade batteri under hela loppet just för det. Jag var alldeles för fokuserad på att komma i mål.

Jag snittade 31,11 km/h i rullsnitt över 167 km/h vilket jag är jäkligt nöjd med. Rulltid 5:23:34 timmar och total tid (inkl. pauser) blev 6:17:32 timmar. Notera stigningen från 100 till 130 km. Man märker den inte men helt plötsligt är man jäkligt trött…
Officiellt resultat hittar ni här.

Skandisloppet Stigning 100-130 kmVäl i mål fick jag en lättöl från nåt stånd. Den smakade gudomligt i solen. Efter lite vila och snack med Jocke och MP tog vi mat. Köttbiten och potatissalladen var precis vad kroppen ville ha. Sen lite kaffe och vi avrundade maten med målgången i Scandinavian Race.

Efter ett sista besök på toa linkade jag med ömmande knä ned för backen från slottet på min väg mot bilen som stod parkerad på Studenternas. Tack arrangörerna, min cykelgrupp och alla andra medcyklister för en trevlig lördag.

/Parkley

PS. Jag är fortfarande sur att jag missade att filma målgången. Den hade gjort sig fint på film…

Skandisloppet 2015 – Video

Smacktempot 2015

Då var det dags att göra riktig tävlingsdebut med Joakim. Det handlar förstås om tandemcykling och första deltävlingen i nya SWE  Cup Paracykel, Smacktempot.

SMACK anordnar varje år sin tempotävling med det passande namnet SMACKtempot. Starten var vid Odensala Kyrka och sträckan var som vanligt 30 km. Banan är krävande då det är många höjdmeter att cykla för att vara en tempobana. Nytt för i år är att SMACKtempot utgör en deltävling i den nya SWE Cup Paracykel, dvs. en egen cup med både tempo och GP för paracyklister.

Lördagen den andra maj började soligt men övergick sedan till moln och tilltagande vind. Ca 250 cyklister kom till start i allt från barn- och ungdomsklasser till senior och elitklasser. Största klassen var föga anmärkningsvärt H40 (herrar mellan 40-49 år). På paracykelsidan deltog Trike, Handbike, Racer och Tandem.

Jag och Jocke skulle återigen cykla ihop. Målet var att knipa förstaplatsen i tandemklassen då vår enda landslagsman i tandem var på annat håll. I tandemklassen tävlar damer och herrar ihop då man räknar om damernas tid för att matcha herrtiderna så även om det bara var Matthias med pilot Jan i herrklassen så hotade även Loiuse med pilot Anna.

Hur gick det då?

Vi är ju rookies på tempo och vi har insett att vi värmer upp för dåligt för att kroppen ska vara beredd direkt vid start. Efter lite hjälp från Facebookgrupper hade vi fått ihop en bättre plan för uppvärmningen. Först var vi dock tvungna att ställa in min sadel, fixa med styrstammen för Jockes styre, kalibrera vectorpedaler, hämta nummerlapp, prata lite skit med andra deltagare osv. Sånt som alltid måste göras.

Sen drog vi iväg på ca 30 minuters uppvärmning med både hög kadens, fullt ös och nån tuff backe. Allt för att få igång hjärta och muskler. Dessutom tryckte vi i oss lite extra socker och lättade som vanligt på trycket ut med vägkanten. Att köra några intervaller i full fart har vi inte gjort förrut. Vi trodde kanske vi skulle komma trötta till start?

Jocke_tandemVi hade turen att få starta sist av tandemparen. Med Louise fyra minuter före och Matthias en minut före var jakten igång. Hellre jaga än jagas är vårt motto.
Direkt efter start svarade kroppen mycket bättre än i onsdags. Nu var det bara att borra ner sig i tempoställning och nöta på. Uppförslut är jobbiga för oss (vår svaghet) och motvinden hjälpte inte till. Det skulle bli jobbiga tre mil! Redan efter några kilometer fick vi syn på Matthias och Jan och runt fem kilometer hade vi tagit en minut på dem och gick förbi. Vi skulle aldrig släppa en minut på dem så silverplatsen var i detta läge klart.

Efter att ha svängt av den stora vägen kom vi in på en mindre väg och med skydd av träden avtog motvinden. Vi stretade på i jakten på Louise. På väg mot vändningen mötte vi dem på väg tillbaka. Vi var inte långt efter!
Vi gjorde en bra vändning med det långa tandemekipaget och fick sikte på tjejerna framför. I uppförsbacken strax efter vändningen drack vi våra löparflaskor med sportdryck (1 dl). Planen var att dricka i första uppförsbacken efter vändning då farten är som lägst. En stund senare i nästa uppförsbacke gick vi om Louise och Anna.
Problemet är att det räcker inte med att bara gå förbi. Visst, vi hade kört in fyra minuter på 15 km men med en omräkningsfaktor på 87,71 var vi tvungna att pressa ytterligare tid.

Jocke_tandem2Vi kämpade på hemåt och tröttnade förstås i uppförsluten och orkade därför inte riktigt få upp farten på flacken som vi borde. Med ca fem kilometer kvar kom vi in i andra andningen och rejsade hårt in mot mål. Skulle det räcka till förstaplatsen?

Med en sluttid på 47:50 minuter över 30 kilometer (snitt 37,6 km/h) kom vi på… silverplats.
Louise och Anna som gick i mål på 53:58 fick efter omräkning 47:20! Vi torska med ynka 30 sekunder. Tvi!
Grattis Louise till ledartröjan. Nästa gång kommer vi köra ännu hårdare för tröjan ska till Jocke ;-)

Är vi nöjda? Besvikna förstås över den missade förstaplatsen men nöjda över hur vi genomförde tempot. Självklart måste vi bli starkare men jag är i alla fall nöjd med mina kraftvärden (medelkraft 252 watt, maxkraft 732 watt, NP 269 watt). Vi är på rätt väg.

/Parkley

Fördjupning
Mitt Garmindata
Mitt Stravadata
Officiellt resultat

Bilder

Detta bildspel kräver JavaScript.

Bildkällor
Utvalda bilden: UNT
Cyklistbilder: SMACK

Brottbytempot, SMACK-serien

Då var det äntligen dags för mig att göra tandemtempodebut för i år. Platsen var Brottby och den femte omgången i SMACK-serien.

Brottbytempot var också tänkt som genrep inför SMACK-tempot (första deltävlingen i SWE Paracykelcup) på lördag och vi ville ha svar på några saker som vi kände oss osäkra på:

  • Kommer jag kunna cykla på Joakims nya tandemracer?
    • Vi har haft problem med sadelhöjden och stokerns styrstam.
  • Kommer min rygg klara det längre avståndet mellan sadel och styre?
    • Joakim har ju köpt en Large/Small racer där pilotens avstånd är i längsta laget för mig.
  • Hur kommer det kännas att manövrera det långa ekipaget liggandes i tempopinnar?
  • Hur kommer vår form vara, dvs. vad kan vi prestera?

Sen förra året har jag och Joakim klurat på lösningar för att kunna sänka pilotens sadeln tillräckligt mycket så jag faktiskt kan cykla på den. Efter byte till min sadeln och annan styrstam så saknades en ynka centimeter. Tyvärr är det tillräckligt för att det ska bli omöjligt att cykla avslappnat och med högsta kapacitet. Tack vare att den nya styrstammen var för en tjockare sadelstolpe kunde jag klämma styrstammen över ramen och på så sätt klämma åt sadeln med hjälp av den istället. Då vann vi nödvändiga centimeter. Problem solved!

Vad gäller det ökade avståndet så var det bara en fråga om min bålstyrka skulle hålla för den mer agressiva sittställningen. Det gjorde den också även om jag kände ansträngningen i ryggmusklerna efter målgång.

Sen var det det där med tempopinnar. Vi vill ju förstås optimera förutsättningar för bra temporesultat. Tempopinnar (aero bars) är ju då ett givet alternativ. Men med ett smallare grepp på styret kommer risken för obalans, dessutom ökad risk på tandem. Dock så hittade vi känslan snabbt och det var inte större problem än att vi valde att ligga mitt i körbanan istället för mer på sidan då vi vinglade lite mer än vanligt. Vi var även tvungna att lägga till två ord till i pilot-stokerkommunikationsmanualen: TEMPO och UR TEMPO. Med tempo menar vi att man går ner i tempobågarna och att båda cyklisterna då måste vara ytterst stilla i rörelserna och att stokerna måste krypa ihop så mycket som möjligt bakom ryggen på piloten. Ur tempo är förstås motsatsen.

Hur gick det då?

Vi var ute i Brottby redan strax efter 17:00 (tävlingen startade 19:00). Vi åt en flottpuck på lokala pizzerian medan regnet föll ganska intensivt. Vi visste att det skulle sluta snart så det var inget som bekom oss. Tillbaka till bilen var det dags för anmälan, påklädning, sadelhöjdskontroll för mig samt inställning av dessa bökiga Garmin Vector-pedaler. Sen drog vi iväg på en 15-20 minuter lång uppvärmning.
Väl tillbaka till starten mekade vi vidare med Vector-pedalerna då mina pedaler vägrade kalibrera ordentligt. Men med fem minuter till start fick vi bukt även på dem.

Direkt efter start (vi kom i väg som åttonde cykel) var det med full iver och pulsen rusade förstås i höjden för oss båda. När vi nåde första uppförsbacken kändes allting tungt och jag började tvivla på att vi skulle orka runt de 20 kilometrarna vi hade framför oss. Dock så stabiliserades pulsen strax efter och vi fick igång benen ordentligt.

Med några kilometer till vändningen märkde jag en nedgång i fart och jag fick det jobbigare. Efter kontroll med Jocke visade det sig att han fått håll. Tydligen kom och gick det men den kraftförlusten han uppvisade när hållet kom kändes direkt hos mig och det var omöjligt för mig att kompensera för det. In mot vändningen snittade vi 40,4 km/h men med en nedåtgående trend.

Efter vändningen kom motvinden och tillsammans med hållet har vi det jäkligt jobbigt. Snitthastigheten sjönk så lågt som till strax under 38 km/h och jag frågade om vi skulle avbryta. Jocke vägrade förstås.

Så kom plötsligt orken tillbaka! Med ungefär fyra kilometer kvar nämnde jag hur långt det var kvar för Jocke och samtidigt så körde vi om en annan cyklist som tappat orken. Då försvann Jockes håll och han återfick kraften att trycka på. Tillsammans rejsade vi mot mållinjen och fick upp snittet till strax över 39 km/h. Notera att den officiella tidtagning har oss på 40,3 km/h. Det beror på att deras sträcka är 20 km men våra cykeldatorer visar ca 19,3 km.

Brottbytempot resultatLärdomar?

Vi är helt klart för svaga i uppförslut. Dessutom måste vi nog värma upp längre och hårdare för att skrämma igång både hjärta och muskler. Ser jag mer långsiktigt (nåja, en månad framåt) måste jag träna mer bålstyrka för kommande långlopp på denna cykel (läs Halvvättern). Tempo runt 20-30 kilometer ska funka ändå.

/Parkley

Officiellt Resultat
Mitt tävlingsdata på Garmin Connect

Flicklag i pojklagsserie

Älvsjö AIK fotbollstjejer utmanar normerna genom att under säsongen 2015 låta ett av sina fyra lag spela i en pojklagserie. Detta väcker förstås debatt och indignation.

Det är alltså Älvsjös F04:or som under denna säsong kommer att spela i en P11 Lätt-grupp. Själv har jag en dotter i laget så jag följer förstås detta med spänning. Min egna inställning är – inte en dag för tidigt.

”Dels vill vi ge tjejerna ett äventyr, vi vill att de ska få positiva minnen för livet. Dels vill vi utmana traditionella värderingar och normer. Det här är förhoppningsvis ett litet, litet steg i rätt riktning.”

Sami RossiDetta säger Sami Rossi, tränare och förälder till en tjej i laget. Han tillsammans med Christian och Lise-Lott leder laget som hittills skördat stora framgångar med sitt passningsäkra spel i alla lag de haft i seriespel. Nu är det alltså dags att utmana tjejerna ytterliggare genom att mäta krafterna mot killar.

Laget består av ca 30 tjejer och är ett breddlag. Som förälder till en tjej i laget vet jag med säkerhet att det är ett breddlag och att det inte finns nåt uttalat elittänk. Men laget har stabil ”topp” och hög lägsta nivå.

Så vad består kritiken av?

Främst handlar det om det faktum att gängse normer anser att det är förödmjukande för killar att förlora mot tjejer. Dessutom tror en del att Älvsjö ställer upp med det bästa de har i varje match, dvs. ett elitlag.

Så här säger Frans Rensfeldt, åldergruppsansvarig P04 Enskede IK, till Dagens Nyheter:
”Om våra killar vinner får de ju bilden av att de är mycket bättre än tjejerna. Och om de förlorar kan det bli en knäck, på grund av den norm som finns.”

Låt mig först bemöta kritiken. Som jag redan skrev så är det ett breddlag men självklar finns det riktigt kompetenta spelare och spelare som inte kommit lika långt i sin utveckling  och kanske inte är redo att möta pojkar ännu. Min dotter är nog inte redo än men själv vill hon jättegärna. Det som är uttalat från tränarna är att alla som vill ska få spela en match under säsongen. Det är ingen elitsatsning och tjejerna är fullständigt med på detta.

Att killar inte kan förlora mot tjejer förtjänar att debatteras och normen brytas. Detta tvingar pojklagen att diskutera kring ämnet vilket inte är en dag för tidigt.

Älvsjö AIK Fotboll F04 i DNSen har vi det faktum att de spelar i en ”Lättserie” där du har pojkar som är i början på sin fotbollsutveckling. Att de sedan får stryk av ett tjejlag gör inte saken bättre. Återigen, pojklagen måste ta diskussionen. De får lära sig hantera detta vare sig de vill eller inte. Flytta för fasiken fokus från könet till spelet. De förlorar mot ett bättre lag, punkt!

Sen vet jag att pojklagstränare är de första att skriva under på att killar är 2-3 år före tjejerna i sin fotbollsutveckling. Är det då inte naturligt att Älvsjös tjejer börjar detta äventyr i en Lätt-serie?

Älvsjö AIK Fotboll F04 FTW!

/Parkley

Fördjupning:
Här läser du hela artikeln på DN.se.
Inslag i Sveriges Radio.
BP:s erfarenhet från deras tidigare försök (DN).

Johan Esk:s (DN) krönika om Älvsjös tjejer
Pojkar i flickserier kan bli verklighet (DN)
Läs Metros artikel
Inslag i TV4:s Nyhetsmorgon
Jennifer Wegerups krönika i Aftonbladet

Bildkälla: DN.se

2100 km på 96 timmar

Mellan Riksgränsen i norr och Smygehuk i söder är det 2100 km. Nu ska tre cyklister på två cyklar göra detta på max 96 timmar. Är det möjligt?

Nu undrar ni säkert om jag är en av de tre cyklisterna? Aldrig i livet! Sånt här ”randonneur”-tjafs är inget för mig ;-)

Det är min tandem-kollega Joakim med piloten Peter som tillsammans med Thomas (på egen cykel) som ska försöka genomföra detta under juli. Starten går den 20 juli vid Riksgränsen och de beräknas komma i mål på morgonen den 24:e juli i Smygehuk. Dessutom ska de samla in minst 30 000 till Barncancerfonden.

Lite fakta
Här har du lite fakta så du lättare kan relatera till vad det innebär att cykla 2100 km på 96 timmar.
52,5 mil per dygn. Med en tänkt snittfart på 30 km/h behöver de cykla ca 17,5 timmar per dygn. Lägg till ev. stopp på en timme per dygn så får de sova ca 5 timmar per dygn.

Vansinnigt? Ja om du frågar mig. Utmanade om du frågar Jocke.

Du följer dem här: stultra2015
Web: stultra2015.se
Facebook: Sverigetempot Ultra 2015
Twitter:stultra2015
Instagram: stultra2015

Insamling till Barncancerfonden hittar du här. Ge ditt bidrag och stötta grabbarna.

Själv ska jag softa med familjen på Gotland då. Självklart kommer jag följa dem under resans gång och njuta extra mycket av att få sova, slappa, äta och dricka gott samt slippa skav och skavanker.

Lycka till crazy people!

/Parkley

Stultra2015

Slit inte grenen du sitter på!

Baken har du bara en av. Samma med ljumsken, mellangården och allt annat där nere i grenen. Så se till att vara rädd om dem när du cyklar.

Igår var jag ute och cyklade tandem med Jocke. Tanken var att få lite mil och tempo i benen. Eftersom vi är flera piloter som cyklar med Jocke så måste jag alltid börja med att ställa in sadeln. Nu gjordes det bara ”good enough” vilket fick till följd att med en mil kvar till Nynäshamn (25,69 km cyklade) var jag tvungen att kasta in handduken och be om att få vända hemåt.

Belastningen på ett av sittbenen var för stor och det ömmade rejält. Dessutom hade jag klämt huden vid mellangården vilket gjorde att det sved som fan (troligtvis är sadeln för bred för mig). Att cykla med pissig sittställning är helt värdelöst på alla sätt. Man börjar snedbelasta för att avlasta ömma partier vilket gör mer skada.

Till nästa träningstillfälle blir det till att ta med min egen sadeln samt att mäta ut exakt ”min” höjd. Att slita sönder grenen kan ju ta en tid att återställa. Vem vill behöva ta bilen till jobbet för att man slarvade med sadelinställning?

ChamoisalvaHar man generellt problem med slitage där nere rekommenderas Chamoi-salva alla dagar i veckan. Att du cyklar naken i cykelbyxorna utgår jag ifrån.

Kör hårt men ta hand om baken!

/Parkley

SWE CUP Paracykel 2015

Svenska Cykelförbundet startar en paracykelcup under 2015. Joakim ska köra och jag ska pilota. Kommer du och hejar?

Nytt för i år från Svenska Cykelförbundets Paracykelgren är en cup med sex deltävlingar. Det blir tre tempon och tre GP:n enligt nedan:

  • 2 maj, SMACK Tempot – Odensala, Tempo
  • 29 maj, Arlanda Test Track – Arlanda, GP
  • 21 jun, Velodromen GP – Falun, GP
  • 8 augusti, Värnamo Tempo – Värnamo, Tempo
  • 12 sept, Mölnlyckegirot – Mölnlycke, Tempo
  • 19 sept, Sista chansen – Ramnäs, GP

Just nu är det bara SMACK Tempot som jag vet att jag pilotar.

Det är rejäl satsning från förbundet med ledartröja efter varje deltävling, prispengar för varje deltävling samt prispengar för totalcupen. Det må vara blygsamma summor men ändock ett bevis på allvaret med cupen.

Nu återstår bara tre frågor – hur många ekipage kommer till start? Hur mycket publik kommer och hejar? Hur ska det gå för Joakim?

/Parkley

GM-träning

Våren är här och cyklisterna inklusive jag intar cykelbanorna. Jobbpendlingen tillika den dagliga träningen är igång och siktet är inställt på SMACK-tempot.

Det har varit en skön vecka med soligt och varmt väder. Perfekt för de första vårturerna till jobbet. Jag kan konstatera att det är många som cyklar till jobbet redan nu. Hur kommer det se ut i maj?

Gluteus MaximusInför våren har jag bytt ut min 46:a fram till en 52:a, allt för att få en mer racerkonfiguration på min cyclocross. Jag måste erkänna att det går tungt nu i början med den nya utväxlingen. Det är tunga växlar och rejält med GM-träning. Vilket är precis vad jag behöver då min Gluteus Maximus (GM) är min akilleshäl. Där tröttnar jag först vilket innebär försämrad förmåga att dra i rundtrampet.

Målet i år är att cykla mer med Joakim för att hjälpa honom in i para-landslaget. Mitt fokus ligger på tempoloppen där den första prövningen kommer med SMACK-tempot på 30 km. Självklart ska vi köra paracykel-cup som en del i SMACK-serien samt den nya paracykelcupen från Svenska Cykelförbundet. Då blir det både tempo och GP. Sen blir det Halvvättern och kanske pilotar jag även på Velothon Majors Stockholm i september?
Du vet väl att anmälan för Velothon Majors Stockholm är öppen redan.

Ser ni nån svart-vit cyklist tidigt på helgmorgnarna på lokalgatorna i Älvsjö så är det nog jag som tränar tempo alternativt intervaller. Häng med vetja.

Väl mött på cykelbanorna i år.

/Parkley

Bilden ovan är Joakim med sin gamla tandemracer. Hans nya är lättare och snabbare!

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 129 andra följare

%d bloggare gillar detta: