Staffan Westerberg – kom tillbaka!

Dagens barn har sluppit barnprogrammen som sägs ha förstört 70-talisternas uppväxt. Ni vet vad jag menar – skapelser av Staffan Westerberg till exempel. Men hur är det egentligen ställt med barnprogrammen av idag och var 70-talet så jäkla illa?

Föreställ dig detta:
Klockan är åtta på morgonen och det är lördag. Du och din älskade partner var uppe sent och kanske käkade glass och kollade nån film eller var på nån trevlig fest. Du är jättetrött.
Då kommer barnen och frågar om de får kolla på TV i vardagsrummet (låt oss anta att vardagsrummet ligger i anslutning till ert sovrum). -Visst. svara du.
Minuten senare får du vråla – SÄNK! För inte är det något program lämpligt  att sova till de sätter på utan ett där det vrålas hela tiden. Dessutom är rösterna oerhört påfrestande och genomträngande. De spelar egentligen ingen roll hur lågt de sänker. Ljuden tränger rakt in i hjärnbarken.

Så här verkar barnprogrammen av idag vara. Skrikigt, jobbiga röster, jobbiga karaktärer, menlös dialog och med en handling man inte fattar någonting av.
Jag syftar på bl a. följande program:
Svambob Fyrkant – fullständigt menlös handling, dialog och figurer. Skrikigt och genomträngande. Dessutom heter den menlösaste av de menlösa Patrik Sjöstjärna.
Timmy Turner – lika menlös handling, dialog och figurer. Ännu skrikigare och genomträngande än Svampbob.
Phineas och Ferb – Åh, Candice – om jag bara fick slita ut dina stämband! Eller sätta dig på ljudlös i alla fall.
Alla sitcoms på Disney Channel – pålagda skratt till förbannelse, värdelösa skådisar, skränigt, överdrivet, usel handling (man kan tro att de är vuxna såsom de beter fast de bara är 13-14 år). Hannah Montana framstår som bra i sammanhanget.

Gemensamt för dessa program är att de visas på Nickelodeon eller Disney Channel. Barnkanalen från SVT har betydligt bättre program på alla punkter. Framför allt är de lugnare (passar oftast utmärkt som sovmorgonsprogram) och man kan faktiskt lära sig nåt. Men tror du barnen vill kolla på Barnkanalen. Sällan, farsan.

Detta får mig även att tänka tillbaka på min egen uppväxt och barnprogrammen vi såg då. Fem myror är fler än fyra elefanter är ju förstås en klassiker. Lugnt och sansat med vettigt innehåll. Enda gången det blev skrikigt var när Brasse lattjade med sin väska med djur. Å andra sidan somnade man när de bokstaverade namn.
Enda plumpen i mitt protokoll är Drutten och Gena. Jäkligt jobbig röst på krokodilen.
Ser man till programmen längre ner så ser jag inte varför Vilse i Pannkakan har fått så mycket skit. Jag tycket den vara bra och jag såg den jämt. Inte har jag fått bestående skador, eller?

Så kom tillbaka Staffan Westerberg. I alla fall jag förlåter dig å mina 70-talist vänners vägnar. Ge oss lugna, utvecklande, lärorika barnprogram som låter oss föräldrar som vill sova lite längre på helgmorgnar får göra det.

/Parkley

Här kommer fler klassiker:
Beppes Godnattstund
Suveräna julkalendrar
Boktipset
Det var en gång – ni vet, den där franska tecknade serien om vår utveckling.
Doktor Krall
Emil i Lönneberga
Fablernas Värld
Farbror Frippes Skafferi – med Martin Ljung
Från A till Ö – Hedvig Hök och ugglan Helge som bor i en vagn i skogen.
Hajk
Kalles Klätterträd
Professor Balthazar
Tårtan
Trazan och Banarne
Björnen Paddington
Kapten Zoom

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.