In kommer våren, ut kommer cykeln!

Solen skiner och snön smälter. Dessutom har vi gått över till sommartid så nu är det banne mig hög tid att ta ut cykeln på en tur.

Cykelturen jag gjorde härom veckan räknas inte. Då var det för kallt och jag gick ut alldeles för hårt så astman slog till direkt och gjorde den milen till en riktig pina.
Så igår så cyklade jag mina första tre mil mot mitt mål på 100 mil innan Vätternrundan i mitten på juni. Denna gång hade jag preparerat med astmaspray i en vecka samt att jag tog dubbeldos Bricanyl innan start. Sen tog jag det lugnt första milen för att låta kroppen vänja sig samt hitta rätt i andningen.

Jag cyklade min enmils-sträcka hemmavid där cykelbanorna var ok men grusiga. Bara på två ställen var det is kvar. Fast då var det jäkligt läskigt. Både spårigt och snorhalt. Vägarna var överlag torra och fina.

Som bilden ovan var det inte riktigt men jag känner att jag måste träna mer på balansen än att bara cykla. Det kräver sin cyklist att hantera sin cykel när man sitter fast på pedalerna.
Jag ska ta en dag och cykla ner till basketplanen på Johan Skytteskolans skolgård. Där har de sånt där mjukt underlag som man har på lekplatser. Då kan jag leka runt och ramlar jag så gör det inte så fasligt ont.

Efter första milen, dvs. andra varvet, så ökade jag takten lite för att sedan på sista varvet öka lite till. Det kändes bra även om kroppen klagade lite. Jag fick ont i knät ett tag på första varvet, ryggen klagade lite samt rumpmusklerna. Men det var hanterbart. Även vaden klagade lite men mitt största problem var fötterna som domnade lite i skorna. Nu vet jag att det beror på ovana och det kommer förstås försvinna så fort jag börjar cykla regelbundet.

Hur som helst, det är skönt att vara igång. Mot Motala!

/Parkley