Roslagsvåren 2013

Som ett led i satsningen på Vätternrundan så skulle 135 km cyklas i norra Stockholm. Roslagsvåren heter motionsloppet som årligen arrangeras av Fredrikshof CK. Detta skulle även bli det längsta jag cyklat hittills utan någon lång fikapaus mitt i.

Roslagsvåren Inför StartMed en tandem och min cyclocross begav vi oss iväg till Vikskolan, norr om Upplands Väsby, tidigt på söndag morgonen. Vi är undertecknad samt Thomas och Joakim. Efter hämtningen av nummerlapp och snabbkontroll av depåer och kort diskussion om vilka depåer vi stannar vid var det dags att byta om samt fixa med alla tekniska prylar som ska på. Ni vet hur det är, man kan inte cykla utan pulsband och cykeldator/mobil som håller reda på all nödvändig data som vi behöver för att kunna analysera loppet i efterhand…
Dessutom laddade jag med Enervit Pre Sport innan för att fylla på med kolhydrater. Sen hade jag med mig två liter sportdryck, två gel och två powerbars. Allt från Enervit eftersom det är det som serveras på Vätternrundan. Dessutom ska de vara nummer ett på sport nutrition. Ska man cykla över fyra timmar så räcker det inte med lite frukost, en banan och vatten. Min cykelguru på jobbet (inte du, Thomas) säger att man har bara energi för ca två timmar. Så det gäller att fylla på regelbundet. Dessutom är vi lekman inte tränade att använda fetdepåerna på bästa sätt fast vi har en stor energikälla där. Sånt kräver lågintensiv cykling under lång tid (typ 13 mil cykling med pulsen inte över 70% av maxpuls under 4-5 tillfällen minst). Ni som cyklat eller sprungit där pulsen inte får gå över 70% vet att det är helt värdelöst. Det är  som att småjogga i två timmar. Man skulle behöva få elstötar av pulsbandet så fort man går över för att hålla sig lugn.

Roslagsvåren StartköStarten gick vid 9:30 och man ska placera sig i tänkta startgrupper utifrån tänkt snittfart. Ska jag ge lite kritik till arrangören så funkar inte upplägget med ”tänkta” startgrupper om inte det finns skyltar, där man ska ställa sig, utefter vägen som alla köar på. Dessutom framgår inte riktigt att de som kör korta banan ska ställa sig till vänster vid starten. Så upp med skyltar för de startgrupper som inte är specialstartgrupper så vi kan ställa oss i rätt grupp. De specialstartgrupper jag skriver om är subgrupper som ska köra Vättern, mastergrupper för klungträning samt diverse andra grupper som Team Rynkeby. Dessa varvas med den stora massan vilket är väl det som funkar bäst. Vi övriga får tyvärr ställa oss i kö och komma iväg när man väl lyckas hamna längst fram. Vi startade så sent som 10:19.

Väl iväg så fick jag som vanligt hålla tillbaka tandemparet (genom att föra). De är ju väldigt starka tillsammans och trycker gärna på direkt. Dock så behöver jag (de också) ta det lugnt i början för att värma upp kroppen (eftersom vi inte cyklat upp oss innan). Efter någon mil så brukar kroppen vara med i matchen.
Eftersom de är starka så överlät jag sedan förningen av vår lilla 3-mannaklunga. Vilket även blev melodin för hela loppet. De förde och jag låg 20-60 cm bakom och kämpade på. Dock borde jag ha lagt mig innanför dem, i lä, när sidovinden högg tag i oss de första milen. Men jag gillar inte att ligga innanför då risk för ihopstöttning är stor. Hellre bakom. Men hjälpen av att ligga bakom uteblev med sidovinden så jag fick hålla igen dem ett flertal gånger för att inte ta slut för tidigt.
Dessutom måste jag kontrollera Thomas så han inte jagar ifatt varenda cyklist han ser framför sig. Då det var massor med cyklister framför oss på vägen så kom vi ifatt folk hela tiden. Ser han en klunga så blir han väldigt ivrig.

Vi hittade snabbt ett bra flyt med bra kommunikation. Jag höll koll bakåt, bl.a. bilar och upphinnande klungor, samt meddelade Thomas om jag var redo att köra om. Ibland var det längre stråk av cyklister och man vill gärna ta sig förbi snabbt (speciellt när vägen svänger mycket) varpå det blir en avsevärd tempoökning. Då gäller det att ha kraft till det.

Sen cyklar vi och cyklar och cyklar…

Roslagsvåren Depå 41kmVi stannar vid 41km-depån och tar en halv solbulle och en halv banan samt dricker lite. Jag tror vi har snittat ca 28 km/h fram hit. Ryggen ömmade lite och behövde lite vila under det nio minuter långa depåstoppet (för länge!). Några mil efter den depån kommer vi ifatt en mastergrupp (28-30km/h) som vi lägger oss bakom. Vi har inga problem att hänga med och det är kul att studera hur de jobbar. På flacken håller de ihop bra men så fort det blir backar, kurvor eller att de måste köra om andra cyklister så blir det oreda. Men det är ju det man ska lära sig att hantera i mastergrupp. Klungan stannar sedan vid 78km-depån som vi hade bestämt att hoppa över. Vi satsade på korven vid 102 km.
Jag hade tuggat på en powerbar vid några tillfällen innan depån och åt upp andra halvan på väg mot korvdepån.

Fram till depån vid 102 km hade vi, med hjälp av mastergruppen, ökad snittfarten. Vi tog korv i all hast och fyllde på vatten (min sportdryck var uppdrucken till denna depå). Vid den depån träffade vi Verizon-Ola som körde mastergrupp för första gången. Han verkade nöjd med resan i klungan hittills.

Nu började jag känna att jag ville gå i mål och med ca 3,5 mil kvar så kändes målet nära. Nu var det bara att gneta på sista biten. Kroppen kändes sliten men benen hade kraft kvar.

Vi passerade Olas klunga vid godisdepån (122 km) som vi dundrade förbi. Vi hade nämligen börjat känna vittring av målet och drog upp en spurt om än ganska lång. Thomas såg en mastergrupp lång fram och jag gav klartecken till att vi kunde jaga ifatt dem (”Vi tar dem jävlarna”, var nog vad jag sade). Så här började vi köra hårt, ibland ca 38-40 km/h på flacken. Det är en otrolig känsla att följa en annan cyklist, ca 20-30 cm bakom, och hålla hastigheter runt 40 km/h. Det viner i däcken och alla sinnen är på helspänn.
Vi tog oss i fatt klungan med nån halvmil kvar och körde om dem i ett nedförslut i tredje led. Jag tror jag ropade att” vi kommer utanför” så de var tvungna att klämma ihop sig lite. Klungan var nämligen lite bred och ostrukturerad så här mot slutet. Jag undrar hur många av dem som ”lackade” lite över att bli omkörda av en tandemracer?
Sen jagade vi vidare mot mål. Vårt snitt blev ca 30 km/h över 135 km. En riktigt kanoninsats av oss tre.

Min tid från Runkeeper: http://runkeeper.com/user/parkley/activity/182729790
Roslagsvårens officiella tid: http://maloo.se/NeptronInd/roslagsvaren2013/Results/Details?startNo=1015

Roslagsvåren MålVäl i mål var jag helt slut. Jag kunde inte få i mig mackan de bjöd på utan drack 1,5 liter mjölkdryck av olika sorter med extra protein. Till slut var magen så uppsvälld av drycken att det också blev jobbigt. Nåväl, ryggen ömmade, senan bakom vänster knä krånglade men i övrigt så var det helt ok.

En person kände igen vår TV-kändis, Mot Alla Odds Jocke, och hejade på honom när vi cyklade förbi henne. Flera andra noterade såklart att det var han inför starten när han inte hade hjälmen på. Sen tror jag många cyklister har fördomar mot tandemcyklar. Flera som körde om oss (jo, det fanns de som gjorde det också) sade hur imponerade de var över deras insats på tandemcykeln. De det inte vet är att tandemracern går som ett jehu i nedförsbacken, går lika fort på flacken som goda motionärer i klunga men tappar något uppför. Det är inte så jäkla stor skillnad faktiskt.

Kul var det, snabbt gick det och Vätternrundan känns mindre läskig nu.

/Parkley

2 kommentarer Lägg till din

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.