Orka cykla…

Efter vårens urladdning med dispensjakt, tävlingar och debaclet på Halvvättern samt besvikelsen över antalet deltagare på GP:t i Falun så försvann lusten och orken att cykla…

Inför året så var det stor satsning för att hjälpa Jocke att komma lite närmare landslaget inom Paracykling. Jag fixade medlemskap i SMACK samt tävlingslicens. Jag jagade dispens för mitt tillskott av testosteron inför första tävlingen. Sen skulle vi förstås träna lite tillsammans men det hann vi inte riktigt med.

Vi körde sedan ett tempo i SMACK-serien samt SMACK-tempot med tveksamt resultat. Helt klart kändes det inte bra med Jockes nya tandemcykel. Vi körde GP:t på Arlanda Test Track som var jäkligt kul. Eftersom placering var viktigast och inte tid samt att vi vann var det kul igen.

Sen kom debaklet på Halvvättern. Vi satsade på att köra de 150 km under fem timmar vilket vi misslyckades med kapitalt på grund av min pissig sittställning. När vi sedan åker ända upp till Falun på Annandag Midsommar (ni fattar vad jag menar) för Velodromen GP och inte får några fler deltagare i tandemklassen så tappar jag sugen.

Gotland_cykel_väg149Efter Falun så orkade jag bara cykla till och från jobbet. Lusten att gå upp på en helgmorgon och cykla intervaller, tempo eller längre sträckor var nästan obefintlig. Två veckor på Gotland gav tre pass där jag kämpade mig igenom alla tre. Riktigt kul var det inte. Ryggen strulade och jag kände av mitt löparknä!

Gotland_cykel_väg149_cykelvägJag vet inte riktigt varför lusten försvunnit. Jag har lopp kvar i höst (Roslagshösten 135 km och Velothon Majors 150 km) så motivation finns. Kanske är det för att kroppen inte svarar ordentligt. Jag vet ju varför – för lite cykelträning och för lite löpande bålträning. Men jag har ju ingen lust…

Nu hoppas jag att jobbpendlingen ska ge tillbaka lite lust att cykla. Glida förbi bilköer är aldrig fel. Förhoppningsvis får jag med mig frugan till CX Arena Sköndal för lite cyclocross nu när det är torrt. Kanske cyklar jag även SMACK KM i linje i helgen bara för att se hur det känns.

Äsch, jag vet inte…

/Parkley

PS. Sen är det förstås bara att inse att jag har varken fysiken (strulande muskler, krånglande rygg, flås), åldern (typ 20 år för sent) eller tiden (man kan ju liksom inte bara cykla jämnt) för att kunna hjälpa Jocke på väg mot sitt mål.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.