MTB Adventure 2017

För att avsluta cykelsäsongen och inviga nya cyklarna tyckte jag att det var en bra idé att köra MTB Adventure i Södertälje. Idag var det dags…

När jag nämnde loppet för frugan så tänkte jag att 63 km blir lite långt. 41 km får räcka. Jag menar, 4 mil. Det är väl inte så jobbigt? Även om det är vårt första MTB-lopp.
Nu, så här några timmar efter loppet, kan jag meddela att 41 km MTB är sjukt jobbigt! Hur tänkte jag?

Okej. Vädret bidrog förstås till att göra det lite jobbigare. Det var blött och lerigt därute och inte blev det bättre av några hundra cyklister körde upp banan. Dessutom cyklar man ett, två eller tre varv. Banan slets rejält.

Innan jag går in på detaljerna måste jag ändå säga att det var grymt kul. En väldigt varierande bana med tekniska partier, där man fick kliva av och gå, och mer lättåkta partier. Jag/vi kommer nog gärna tillbaka.

Eftersom vi är ovana med MTB och MTB-lopp så var det lite nervöst. Vi hade cyklat på nya Scottarna en gång innan. Då på asfalt (Sthlm Bike). Nu var det upp till bevis för cyklarna.

Vi startade 11:10 och första varvet skulle vara lite mer lättcyklat, i alla fall första delen. Leran gjorde dock sitt för att försvåra lite. Det var skogsväg, stigar, single tracks och lera, lera och åter lera. Vi och cyklarna var ganska snabbt gråa och skitiga.
Sakta men säkert blev vi vanare på cyklarna och det gick ganska bra även om vi tog det lugnt. Jag är lite modigare än frugan så jag fick vänta in henne ibland. Samtidigt var det en del branta och längre backar så väl på toppen behövde vi vila.

Efter ING1 gick vi in i skogen. Frugan först och hon kliver av för att gå uppför den leriga backen. Jag tänker försöka cykla upp och precis när jag är bredvid henne med styret åker hennes armbåge ut och träffar mitt styre. Jag går förstås i backen. Första vurpan och fler ska följa (priset man får betala när man sitter fast i pedalerna). Nu följde ett jäkligt tekniskt parti där det var lera, gropar, stenar, rötter om vart annat. Det var knappt några lättcyklade partier här och man blev riktigt mör.

Frugan som haft problem med magen börjar nu klaga på huvudvärk. Kanske skulle hon bryta efter ett varv?

Andra varvet har en lite annan dragning en den första. Det skulle vara en svårare och mer teknisk del en bit efter varvningen. Det var det vill jag lova. Kilometer efter kilometer i skogen. Uppför och nedför med blöta berghällar, stenar, rötter och förstås mera lera.
Vad hände med frugan tänker ni nu? Hon är med! Det ska mycket till innan hon ger upp.

På denna del flyger djävulen i henne och hon börjar kötta rejält i lerpartierna. Där hon normalt sätt hade gått cyklade hon på med bra balans och bra driv. Ner i lerpölarna bara!

Dock måste vi vara ärliga. Det var på tok för svårt för oss nybörjare där vätan och leran adderade svårigheter. Vi blev möra och började misströsta. Samtidigt gav det möjligt att träna på tekniken. Antingen hitta linjen och våga driva på igenom leran (fegar man och tappar mod och fart går det lätt över styr) eller ned med sadeln (älskar sadelhissen), upp i jockeyställning och sakta trixa sig fram. Det här är alltså partierna där man inte ser ett enda vettigt spår och man måste likt en trial-cyklist leta sig fram över alla hinder. Den sista varianten är jobbig men man blir nöjd när man klarar det. Klarar man det inte ramlar man på stora bumlingar, stubbar eller ner i nån jäkla lerpöl. Man vill inte misslyckas.

Efter 3:47 går vi så i mål. Leriga, skitiga, trötta.
Tid i rörelse är ungefär en timme kortare. Så många stopp blev det för mig. Vi stannade förstås i alla depåer. Men jag behövde det. Annars hade krampen jag fick med 5 km kvar kommit ännu tidigare. Här är loppet skönt visualiserat av Relive.

Nu fick vi lasagne, bröd och dryck. Härligt!

Efter en varsam tvagning av cyklarna samt total avklädning av leriga cykelkläder bar det äntligen hem.

Så här i efterhand kan man konstatera följande:

  • MTB är jobbigt.
  • Blött och lerigt är svårt.
  • Vår teknik brister.
  • Scottarna skötte sig kanon.
  • Jag älskar sadelhissen.

/Parkley

PS: även om vi inte brydde oss om tiden så är det surt att bli näst sist av herrar 41 km. 2 timmar efter vinnaren på den sträckan. Frugan blev 3:en sist.

Extra

Officiell tid: 3:47:40
Tid enligt min Garmin: 3:47:17

Ca 1500 sköna bilder av Anders Jansson.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s