Livet som husägare

Vi har fått besök av en råtta. Den första på snart tretton år. Nu börjar kampen. Den måste dö!

Råttan sågs flera gånger när den sprang mellan vår tomt och grannens. Att den måste väck var vi helt överens om. Att ringa skadesjursexperter är dock ingen sport. Här ska fångas.

Råttfångarbur inlånades och bete placerades (macka med jordnötsmör och nutella). Efter två dagar var den krabaten dum nog att lockas av mackan och infångades. Jag vann!

Nu börjar problemen. NoMore kan inte komma och ta hand om den förrän på måndag och frugan vägrar ha en infångad råtta på tomten över helgen. Nu är goda råd dyra…

Efter övervägande bestämdes att den skulle dränkas. Men först tänkte jag bedöva den med ammoniak. Tanken var god för den blev jäkligt dåsig. Dock vaknade den till när den sänktes ner i vattnet. Det visade sig förstås att hinken var för grund och den hade en decimeter kvar med luft. Attans!

Nu fick jag helt sonika spruta vatten på den (hård stråle) tills den kapitulerade och sakta sjönk livlös ner i vattnet… Jag såg hur den tittade på mig innan den tog sina sista andetag. Jag kommer väl få sona för det här.

Sen grävdes en grav i skogsdungen på andra sidan gatan som belades med stenar och ett kors. Jag är inte helt känslokall.

Nä, det här gör jag inte om. Nästa gång bokar jag tid med Nomore.

/Parkley