STHLM Bike och Roslagshösten

Söndagen den 7:e september började i dimma och slutade med strålande sol. 177 km avverkades över två lopp, STHLM Bike och Roslagshösten.

Strax över 6:00 på morgonen cyklade jag och frugan in till Sjöhistoriska museet för att 7:00 starta det tredje STHLM Bike. Dimman låg som ett lock över ett sovande Stockholm där tystnaden endast  stördes av de cyklister som sömndrucket trampade in mot Gärdet. Nåja, en och annan bil förstörde morgonidyllen men ni kan säkert bibehålla den fridfulla bilden av morgoncyklingen i alla fall.

Då vi hade hämtat nummerlappar dagen innan så anslöt vi direkt till startfållan ca 10 minuter innan start.  Där väntade tandemparet Thomas och Jocke samt MP. Kl. 7:00 gick så starten och några tusen cyklister av alla sorter rullade iväg för att avverka årets bana.

Vi stannade och drack lite kaffe vid Stora Skuggan men i övrigt hade vi inte riktigt tid att stanna. Några av oss skulle ju vidare till Roslagshösten direkt efter. Vi fortsatte i rask takt (lite för fort för att loppet ska avnjutas på bästa sätt, tycker jag) medan solen bröt igenom dimmolnen. Efter ca 1:40 timmar gick vi i mål i Kungsträdgården. Det var en trevlig bana i år och solen sken som vanligt. Dock saknades funktionärer på vissa strategiska platser vilket ställde till det lite för en del (har jag fått reda på i efterhand).

Se film: STHLM Bike 2014
Se cykeldata: STHLM Bike på Garmin Connect

Efter en snabbfrukost och puss och hej då till frugan begav vi oss till bilen för vidare transport till Vikskolan i Upplands-Väsby. ROSLAGSHÖSTEN! 135 km landsväg norr om Stockholm. Med i bilen var också en reporter som skulle intervjua Jocke under loppet (hör intervjun här). Dessutom hade vi en extra tandemracer som herrarna Fredrik och Fredrik skulle låna av Cykelförbundet. Cyklarna körde vi i släp förstås. Två tandem och en racer på en dragkrok är inte att lita på.

Vi anlände då starten redan gått och vi fick ta det lugnt in mot parkeringsområdet. Dock hade Jocke varit förutseende nog att meddela arrangörerna att vi skulle anlända sent så det var med på noterna och vinkade in oss mellan startgrupperna. Vi fick parkera i vändplanet framför alla cyklister samt blev påannonserade av Robert, startansvarig. Nåja, Jocke blev påannonserad i alla fall.

Nu var det bråttom för att inte starta hjälplöst sist. Ut med cyklar, jag bytte tröja till min ”la maglia rosa” och Fredrik/Fredrik satte på pedaler på sin lånetandem. Jonas hade väntat in oss och började hjälpa oss med klargöringen. Vi satte på våra nummerlappar och fyllda fickorna med energi. Trots att vi snabbade oss kom vi iväg bland de sista. Sista gruppen på långa banan hade startat 5-10 minuter före oss. Men som Jocke säger: ”Att jaga är roligast”.

Väl iväg så cyklade vi med stor iver och lust. Fredrik/Fredrik visade sig ha samma iver och drog upp ett bra tempo direkt från start. Vi cyklade snabbt om flera grupper och fram till första stoppet, 80 km-depån, snittade vi ca 34,5 km/h. Jag erkänner att jag undrade hur länge vi skulle orka i detta ”ursinniga” tempo. Men samtidigt, va fan, det får bära eller brista. In till depån hade i alla fall jag en dipp i energi så stoppet var välbehövligt.

I depån så blev Jocke intervjuad enligt plan. Dessutom hade en kort intervju gjorts i farten några mil tidigare. Ska bli spännande att höra den blev. Vi drack och fyllde flaskor, käkade solbulle, banan och saltgurka. Jocke hade druckit dåligt insåg han medan jag hade tömt strax under en liter på åtta mil. Glöm inte att dricka!

Efter att ha avbrutit Jockes pladdrande med reportern stack vi iväg på den avslutande delen in till mål. Tanken var att inte stanna nåt mer. Nu kom vi in på en fin sträcka med många backar och kurvor. tempot sjönk något men vi höll ändå en anständig fart.  Dock så måste Thomas vila rumpan så vi stannade vid 100 km depån för ett kort stopp. När vi sedan vände upp på den större vägen in mot mål, ca 5 km kvar, ökade vi tempot och lämnade den klungan vi följt under några mil.

Direkt när jag ökade tempot och fick ta vind kände jag tröttheten i benen. Ena vaden sade direkt ifrån och jag kände att jag nog borde backa av. Jonas smög då förbi mig och sade till att vi skulle köra och att jag kommer orka ända in i mål. Då var det bara att foga sig och ligga i. Sedan kom Thomas/Jocke i fatt och vi var tre som rejsade mot mål. Vi var så fokuserade att varken jag eller Thomas kom ihåg att slå på våra kameror för att filma målgången. Vi hade ju till och med sparat batteri för ändamålet.
Inför sista kurvan låg jag sist av oss tre samt att det låg två andra cyklister framför som också rejsade in mot mål. Dock så missbedömde den ena av dem kurvan och gick rakt ut i gräset och ner i diket varpå han gjorde en snygg volt över styret (han var välbehållen trots allt). I förvirringen smet jag förbi och tog upp jakten på den vurpande cyklistens kamrat. Jag nådde inte riktigt fram… Väl i mål krampade musklerna så det blev till att massera och massera.

När vi pustat ut blev det sedvanlig medalj och fika. Vi kunde summera loppet och konstatera att vi gled in på ca 4:15 (rekord). Vi snittade ca 31,5 km/h inklusive stopp medan rulltiden gav en snitthastighet på ca 33,6 km/h. Vi var grymt nöjda.

Se film: Roslagshösten 2014
Se cykeldata: Roslagshösten på Garmin Connect

Som vanligt så är det ett bra arrangemang av Fredrikshof och vi kommer självklart köra nästa år igen.

/Parkley