Roslagsvåren 2013

Som ett led i satsningen på Vätternrundan så skulle 135 km cyklas i norra Stockholm. Roslagsvåren heter motionsloppet som årligen arrangeras av Fredrikshof CK. Detta skulle även bli det längsta jag cyklat hittills utan någon lång fikapaus mitt i.

Med en tandem och min cyclocross begav vi oss iväg till Vikskolan, norr om Upplands Väsby, tidigt på söndag morgonen. Vi är undertecknad samt Thomas och Joakim. Efter hämtningen av nummerlapp och snabbkontroll av depåer och kort diskussion om vilka depåer vi stannar vid var det dags att byta om samt fixa med alla tekniska prylar som ska på. Ni vet hur det är, man kan inte cykla utan pulsband och cykeldator/mobil som håller reda på all nödvändig data som vi behöver för att kunna analysera loppet i efterhand…
Dessutom laddade jag med Enervit Pre Sport innan för att fylla på med kolhydrater. Sen hade jag med mig två liter sportdryck, två gel och två powerbars. Allt från Enervit eftersom det är det som serveras på Vätternrundan. Dessutom ska de vara nummer ett på sport nutrition. Ska man cykla över fyra timmar så räcker det inte med lite frukost, en banan och vatten. Min cykelguru på jobbet (inte du, Thomas) säger att man har bara energi för ca två timmar. Så det gäller att fylla på regelbundet. Dessutom är vi lekman inte tränade att använda fetdepåerna på bästa sätt fast vi har en stor energikälla där. Sånt kräver lågintensiv cykling under lång tid (typ 13 mil cykling med pulsen inte över 70% av maxpuls under 4-5 tillfällen minst). Ni som cyklat eller sprungit där pulsen inte får gå över 70% vet att det är helt värdelöst. Det är  som att småjogga i två timmar. Man skulle behöva få elstötar av pulsbandet så fort man går över för att hålla sig lugn.

Starten gick vid 9:30 och man ska placera sig i tänkta startgrupper utifrån tänkt snittfart. Ska jag ge lite kritik till arrangören så funkar inte upplägget med ”tänkta” startgrupper om inte det finns skyltar, där man ska ställa sig, utefter vägen som alla köar på. Dessutom framgår inte riktigt att de som kör korta banan ska ställa sig till vänster vid starten. Så upp med skyltar för de startgrupper som inte är specialstartgrupper så vi kan ställa oss i rätt grupp. De specialstartgrupper jag skriver om är subgrupper som ska köra Vättern, mastergrupper för klungträning samt diverse andra grupper som Team Rynkeby. Dessa varvas med den stora massan vilket är väl det som funkar bäst. Vi övriga får tyvärr ställa oss i kö och komma iväg när man väl lyckas hamna längst fram. Vi startade så sent som 10:19.

Väl iväg så fick jag som vanligt hålla tillbaka tandemparet (genom att föra). De är ju väldigt starka tillsammans och trycker gärna på direkt. Dock så behöver jag (de också) ta det lugnt i början för att värma upp kroppen (eftersom vi inte cyklat upp oss innan). Efter någon mil så brukar kroppen vara med i matchen.
Eftersom de är starka så överlät jag sedan förningen av vår lilla 3-mannaklunga. Vilket även blev melodin för hela loppet. De förde och jag låg 20-60 cm bakom och kämpade på. Dock borde jag ha lagt mig innanför dem, i lä, när sidovinden högg tag i oss de första milen. Men jag gillar inte att ligga innanför då risk för ihopstöttning är stor. Hellre bakom. Men hjälpen av att ligga bakom uteblev med sidovinden så jag fick hålla igen dem ett flertal gånger för att inte ta slut för tidigt.
Dessutom måste jag kontrollera Thomas så han inte jagar ifatt varenda cyklist han ser framför sig. Då det var massor med cyklister framför oss på vägen så kom vi ifatt folk hela tiden. Ser han en klunga så blir han väldigt ivrig.

Vi hittade snabbt ett bra flyt med bra kommunikation. Jag höll koll bakåt, bl.a. bilar och upphinnande klungor, samt meddelade Thomas om jag var redo att köra om. Ibland var det längre stråk av cyklister och man vill gärna ta sig förbi snabbt (speciellt när vägen svänger mycket) varpå det blir en avsevärd tempoökning. Då gäller det att ha kraft till det.

Sen cyklar vi och cyklar och cyklar…

Vi stannar vid 41km-depån och tar en halv solbulle och en halv banan samt dricker lite. Jag tror vi har snittat ca 28 km/h fram hit. Ryggen ömmade lite och behövde lite vila under det nio minuter långa depåstoppet (för länge!). Några mil efter den depån kommer vi ifatt en mastergrupp (28-30km/h) som vi lägger oss bakom. Vi har inga problem att hänga med och det är kul att studera hur de jobbar. På flacken håller de ihop bra men så fort det blir backar, kurvor eller att de måste köra om andra cyklister så blir det oreda. Men det är ju det man ska lära sig att hantera i mastergrupp. Klungan stannar sedan vid 78km-depån som vi hade bestämt att hoppa över. Vi satsade på korven vid 102 km.
Jag hade tuggat på en powerbar vid några tillfällen innan depån och åt upp andra halvan på väg mot korvdepån.

Fram till depån vid 102 km hade vi, med hjälp av mastergruppen, ökad snittfarten. Vi tog korv i all hast och fyllde på vatten (min sportdryck var uppdrucken till denna depå). Vid den depån träffade vi Verizon-Ola som körde mastergrupp för första gången. Han verkade nöjd med resan i klungan hittills.

Nu började jag känna att jag ville gå i mål och med ca 3,5 mil kvar så kändes målet nära. Nu var det bara att gneta på sista biten. Kroppen kändes sliten men benen hade kraft kvar.

Vi passerade Olas klunga vid godisdepån (122 km) som vi dundrade förbi. Vi hade nämligen börjat känna vittring av målet och drog upp en spurt om än ganska lång. Thomas såg en mastergrupp lång fram och jag gav klartecken till att vi kunde jaga ifatt dem (”Vi tar dem jävlarna”, var nog vad jag sade). Så här började vi köra hårt, ibland ca 38-40 km/h på flacken. Det är en otrolig känsla att följa en annan cyklist, ca 20-30 cm bakom, och hålla hastigheter runt 40 km/h. Det viner i däcken och alla sinnen är på helspänn.
Vi tog oss i fatt klungan med nån halvmil kvar och körde om dem i ett nedförslut i tredje led. Jag tror jag ropade att” vi kommer utanför” så de var tvungna att klämma ihop sig lite. Klungan var nämligen lite bred och ostrukturerad så här mot slutet. Jag undrar hur många av dem som ”lackade” lite över att bli omkörda av en tandemracer?
Sen jagade vi vidare mot mål. Vårt snitt blev ca 30 km/h över 135 km. En riktigt kanoninsats av oss tre.

Min tid från Runkeeper: http://runkeeper.com/user/parkley/activity/182729790
Roslagsvårens officiella tid: http://maloo.se/NeptronInd/roslagsvaren2013/Results/Details?startNo=1015

Väl i mål var jag helt slut. Jag kunde inte få i mig mackan de bjöd på utan drack 1,5 liter mjölkdryck av olika sorter med extra protein. Till slut var magen så uppsvälld av drycken att det också blev jobbigt. Nåväl, ryggen ömmade, senan bakom vänster knä krånglade men i övrigt så var det helt ok.

En person kände igen vår TV-kändis, Mot Alla Odds Jocke, och hejade på honom när vi cyklade förbi henne. Flera andra noterade såklart att det var han inför starten när han inte hade hjälmen på. Sen tror jag många cyklister har fördomar mot tandemcyklar. Flera som körde om oss (jo, det fanns de som gjorde det också) sade hur imponerade de var över deras insats på tandemcykeln. De det inte vet är att tandemracern går som ett jehu i nedförsbacken, går lika fort på flacken som goda motionärer i klunga men tappar något uppför. Det är inte så jäkla stor skillnad faktiskt.

Kul var det, snabbt gick det och Vätternrundan känns mindre läskig nu.

/Parkley

Inför VR: vecka 3 till 6

Den 15 juni klockan 01:52 startar jag och resten av Team Primus i Vätternrundan. De 300 kilometerna ska då cyklas för första gången av oss alla. Här är en rapport från vecka tre till sex av förberedelser.

Jobbcyklingen fortsätter förstås men ännu har jag inte mäktat med att cykla alla fem dagarna i jobbveckan. Alltid är det nåt som händer som kräver att jag är bilburen. Men alla mil är mil på vägen mot 1000 km innan Vätternrundan.
Det känns som om det inte händer nåt med orken och snabbheten fast faktum är att jag tar ut mig lika mycket varje gång men min gräns pressas framåt. Så det går framåt.

21/4 träffades jag och Egge för 4-6 varv på vår lokala enmilsslinga. Jag kände mig ringrostig och ryggen kändes inte bra så jag var högst osäker på om jag klarade 6 varv. Men med rätt hushållning av resurserna så kämpade jag mig runt alla sex varven.

Den 27/4 så träffades några ur Team Primus tillsammans med några andra cyklister för att träna ihop. Det blev ca 14 mil på Södertörn med fikapaus i Rosenhill. Bara ett tandempar var med (Egge och Jocke) och Anna, den andra piloten, cyklade solo. Det märktes att vi inte var samkörda när det gäller klungkörning samt att tandemcykeln bidrar till ryckigheten. De går grymt snabbt utför men har tungt uppför. Vi får klura på hur vi bäst hanterar tandemparen i klungan – ska de bromsa nedför för att hålla ihop klungan till exempel.
Men det var en bra genomkörare för oss alla och min rygg höll vilket var skönt.

Sen kom ett trevligt avbrott i form av en barnfri resa till New York. Istället för cykling blev det en mils löpning i Central Park.  Väl hemma så drog jag iväg på cykling till Södertälje för att reka inför vår 1:a juniträning till Trosa. Det blev sju mil och jag kände mig helt ur form. NYC är inte bra för formen trots flera mils promenerande…

Vecka 6 avslutades med sex varv på lokala slingan. Denna gång utan Egge. Den här gången valde jag att trycka på ordentligt. Förhoppningen var att klara minst fyra varv men helst sex. Kroppen kändes mycket mera på nu än under onsdagens cykling till Södertälje och sex varv avklarades på rekordtid. Min pace slutade på 2:05 minuter per km. Rekord för soloträning.

I övrigt så undersöker jag möjligheten att låna skåpbil för att frakta alla cyklar till Motala. Vi har en pickup men jag vill helst ha täckt bil. Vi får se hur det går, ”blink, blink – Sofia och Dag”.
Sen läser man cykeltidningar och dribblar bort sig i tips inför VR. Mitt fokus är nu energitillskott, sportdryck och gel etc. Tanken är att testa Enervits grejer på Roslagsvåren den 19/5.

Mot Motala!

/Parkley

TV4 visar okunnighet om cyklism

TV4 hade härom morgonen ett inslag om cykling i Stockholm. Jeroen Wolfers, som driver Cyklistbloggen, och Per Ankersjö, borgarråd i Stockholm, var inbjudna. De inbjudna skötte sig bra men TV4:a…

Inslaget jag nämner är detta: Så kan trafikmiljö för cyklister bli bättre.

TV4 inleder med ett tramsigt inslag av Lennart Modig om hur cyklister cyklar mot rött. Flera gånger antar han att cyklister cyklar mot rött då han omöjligt kan se det rödljus som de förbjudet cyklar förbi. Sen intervjuar han en man som cyklar 6-7 mil om dagen och har gjort i herrans massa år. Det visar sig att han har råkat ut för några incidenter. NÅGRA!

Sen flyttar vi oss över till nästa person att intervjuas. En polis. Han nämner att en fotgängare har faktiskt blivit dödad av en cyklist de senaste åren. Attans. Nu visar det sig att fotgängaren klev rakt ut i cykelbanan utan förvarning och blev påkörd…

Det är ju så att så länge Stockholm har bara 1% av cykelbanorna som håller godkänd standard (Källa), så länge staden inte separerar trafikslagen (då menar jag inte en gång- och cykelbana med en sketen vit linje emellan), så länge cyklister möter hinder av något slag vart 118 meter, så länge fotgängare kliver rakt ut i cykelbanor, så länge förare av lastbilar, taxis, varutransporter etc. tycker att cykelbanan är en utmärkt parkeringsplats, så länge cykelbanor får vara ett styre brett och ändå räknas som tillräckliga för cyklisterna så kommer det bli incidenter och olyckor.
Men är de procentuellt fler än de som bilismen åstadkommer? Är de lika allvarliga än de som bilismen åstadkommer? Det tror jag inte.

För det är ju bevisat att 70% av alla olyckor med en cyklist inblandad är singelolyckor och beror i största grad på undermålig infrastruktur.

Men TV4:a valde att tramsa med Lennart Modig för att sen visa Motormännens fullkomligt undermålig undersökning som visar att 63% av alla cyklister cyklar mot rött i Stockholm. De tog 300 noteringar vid ett rödljus på Sveavägen!

Cred till Jeroen och Per men rött kort till TV4:a. Jag låter Fredrik Falk avsluta. Det är från ett inlägg på Cyklistbubblan där detta diskuteras.

/Parkley

Testosteronbrist såklart

Ett vanligt problem vid avlägsnande av en eller båda testiklarna är minskade nivåer av testosteron i kroppen. Detta åtgärdas med hjälp av tillskott av testosteron. Om bara Cancerläkarna vill ta i det vill säga…

Som jag skrev om tidigare har jag haft testikelcancer och avlägsnat en testikel. Detta skedde redan 2006 och några år senare så märkte jag de först tecknen på att allt inte stod rätt till med mig.
De symptom jag upplevde var:

• Irritation
• Kort stubin
• Orkeslöshet
• Dåligt driv och motivation

Då det kom plötsligt och överraskande så misstänkte jag ganska direkt en eventuell brist på testosteron. På mina regelbundna kontroller på Radiumhemmet nämnde jag det. De ställde några kontrollfrågor såsom ”Sover du ordentligt?” och ”Tränar du regelbundet?”. Eftersom jag hade en ettåring hemma då och har haft småbarn i hasorna sen 2000 så svarade jag nej på båda frågorna. De tyckte då att jag kunde försöka sova bättre och börja träna…
Själv hade jag önskat lite mer intresse och kanske en remiss till en specialistläkare.

Till saken hör att jag hade 12 i testosteronvärde innan operationen (under 10 är inte bra) och dippade bara under en gång (9,5) vid deras blodmätningar.

Vid den senaste kontrollen tog jag upp det igen då jag inte känt någon nämnvärd förbättring trots bättre sömn och regelbunden cykling. Denna gång hade jag en ny läkare som genast remitterade till Andrologienheten på Huddinge Sjukhus.

Väl där, några veckor senare, konstaterade läkaren kort och koncist att jag hade brist och skulle få tillskott (blodprovet var 6,5). Så nu kommer jag få Nebido var tionde vecka resten av livet.
Valet var en gel som ska strykas ut enligt konstens alla regler VARJE dag eller en spruta var 8-12 vecka. Valet var enkelt.

Notera att testosterontillskottet är för att få upp mig på nomala värden och är inte någon som helst form av doping. Dessutom säger läkaren att eventuell ökad risk för prostatacancer är en myt.

Låt oss hoppas att orken återvänder lite grann nu.

/Parkley

Inför VR: vecka 1 och 2

Den 15 juni klockan 01:52 startar jag och resten av Team Primus i Vätternrundan. De 300 kilometerna ska då cyklas för första gången av oss alla. Här är en rapport om de två första veckorna av förberedelser. 

Jag tjuvstartade sista helgen i mars med tre mil på hemmarundan. Då vintern inte hade släppt sitt tag så gällde det att starta långsamt. Kall luft och astma är ingen bra kombo. Men det gick bra efter en mil av uppvärmning.

Så den andra april, precis enligt plan, drog jobbcyklingen igång. Trots att det var kalla morgnar, snön låg kvar och marken var isig och grusig om vart annat så var jag tvungen att köra igång. Jag har ju bara 10 veckor på mig.

Det märktes förstås att jag pillat navelludd hela vintern. Allt kändes ovant och ansträngt. Dessutom klagade ryggen direkt (inte så konstigt då jag knappt gjort nån bålträning under vintern). Men trots det så fick jag i alla fall tillbaka flåset kanske snabbt. Thomas Egrelius hängde med några gånger under vecka 1 men sen drog han på semester till Egypten. Så vecka 2 pendlade jag själv. Totalt blev det tre gånger varje vecka.

Första helgen avstod jag en längre cykeltur då vädret var för kallt. Nu i helgen tänkte jag cykla 4-6 mil men ryggen var så sliten så jag avstod. Dessutom var det 1,8 grader på söndag morgon. Jag vill cykla i värme!
Ryggen är ett stort problem som jag måste få ordning på. Bålträning, bålträning, bålträning…

Kommande veckor blir det jobbpendling, bålträning och några längre turer, bland annat Roslagsvåren. Team Primus ,stockholmsgrenen, cyklar bland annat ihop för första gången den 27/4 (alla är välkomna som vill, se länk). Det ska bli både kul och intressant.
Sen fram emot mitten på maj är det dags att tänka på kosten också.

Mot Motala!

/Parkley

In kommer våren, ut kommer cykeln!

Solen skiner och snön smälter. Dessutom har vi gått över till sommartid så nu är det banne mig hög tid att ta ut cykeln på en tur.

Cykelturen jag gjorde härom veckan räknas inte. Då var det för kallt och jag gick ut alldeles för hårt så astman slog till direkt och gjorde den milen till en riktig pina.
Så igår så cyklade jag mina första tre mil mot mitt mål på 100 mil innan Vätternrundan i mitten på juni. Denna gång hade jag preparerat med astmaspray i en vecka samt att jag tog dubbeldos Bricanyl innan start. Sen tog jag det lugnt första milen för att låta kroppen vänja sig samt hitta rätt i andningen.

Jag cyklade min enmils-sträcka hemmavid där cykelbanorna var ok men grusiga. Bara på två ställen var det is kvar. Fast då var det jäkligt läskigt. Både spårigt och snorhalt. Vägarna var överlag torra och fina.

Som bilden ovan var det inte riktigt men jag känner att jag måste träna mer på balansen än att bara cykla. Det kräver sin cyklist att hantera sin cykel när man sitter fast på pedalerna.
Jag ska ta en dag och cykla ner till basketplanen på Johan Skytteskolans skolgård. Där har de sånt där mjukt underlag som man har på lekplatser. Då kan jag leka runt och ramlar jag så gör det inte så fasligt ont.

Efter första milen, dvs. andra varvet, så ökade jag takten lite för att sedan på sista varvet öka lite till. Det kändes bra även om kroppen klagade lite. Jag fick ont i knät ett tag på första varvet, ryggen klagade lite samt rumpmusklerna. Men det var hanterbart. Även vaden klagade lite men mitt största problem var fötterna som domnade lite i skorna. Nu vet jag att det beror på ovana och det kommer förstås försvinna så fort jag börjar cykla regelbundet.

Hur som helst, det är skönt att vara igång. Mot Motala!

/Parkley

Mänsklighetens förfall

Mänsklighetens historia har gett oss mängder med bevis på att människan är oförmögen att hantera världen vi lever i på ett förnuftigt sätt. Även om till exempel krig, folkmord, förtryck, miljöförstöring, svält och hungersnöd är konkreta bevis på detta så är det någonting mycket mindre men ack så viktigt som är vår största brist – respekt för varandra .

Kvinnor våldtas i Indien med någon absurd kollektiv acceptans av männen i det indiska samhället. Polisen tycker offren har sig själv att skylla eftersom de säkert uppträtt osedligt eller haft för utmanande kläder eller bara varit på fel plats på fel tidpunkt.
Att kvinnor våldtas är ju inte något speciellt för Indien dock. En del vuxna och ungdomar i Sverige anser också att de har rätt att våldföra sig på kvinnor. Är du tjej och berusad så är du lovligt byte verkar en del män tro.  Männens uppvisning av makt och brist på respekt mot kvinnor, som tyvärr ofta resulterar i våldtäkter, är avskyvärda handlingar och har ingen plats i ett modernt samhälle. Få samhällen kan därför anses vara moderna samhällen…

Jag pekar ut männen som de stora bovarna. Men så är det tyvärr. Som man anser jag mig ha rätt att tycka att män är avskyvärda varelser i sina värsta stunder. Våldet mot kvinnor i Sverige har ju gått så långt att kvinnor inte vågar gå ut och motionera på kvällar längre. Polisen måste ha ”springkvällar” för att en del ska känna sig trygga. Vad är det för ett samhälle?

I främst USA men även i andra länder så skjuter skolelever andra elever. Är det för att de är mordiska, psykiskt sjuka, sett för många krigsfilmer, spelat för mycket krigsspel eller har för stor tillgång till vapen? Det är förstås en kombination av allt detta och massa annat men troligtvis också att de inte har mötts med respekt av föräldrar, vuxna, elever, skolan och  samhället i stort. Ska det behöva vara så?
Vi i Sverige kan raljera över att USA är ett sjukt land och de får skylla sig själva med sina vapenlagar, otillräcklig vårdapparat för de svaga och utsatta etc. Men detta kan hända i det bästa av länder om vi inte är uppmärksamma. Respektlöshet mot sina medmänniskor föder hat.

Sociala medier på Internet har ju, som bekant, vuxit till en plattform där människor (män och kvinnor) spyr ut sitt hat mot varandra med en sån självklarhet att man undrar vart allt hat tog vägen tidigare (har vi blivit mer hatiska?). Vi vet nu att så fort kvinnor sticker ut hakan och tycker till ska de få sitt kön penetrerat, bli våldtagna, sönderknullade osv. Allt på anonymitetens Internet. Det pågår så ofta att få orkar anmäla. Dessutom förekommer inget fysiskt hot så brottet anses därför ringa…

Kvinnor ses som ett hot av män och måste därför tryckas ned, förnedras och våldsföras på. I vissa länder och kulturer anses ju kvinnan vara mindre värd och har därför ingen röst i samhället. De tas inte på allvar och brott mot kvinnor anses inte vara lika viktiga som brott mot män. Hur får detta fortgå?

Mobbning på skolor och arbetsplatser fortsätter i oförminskad styrka. Dessutom flyttar mobbningen med ut på Internet och blir ännu svårare att få grepp om. Barn beter sig respektlöst mot varandra och många skolor flyr sitt ansvar. Även föräldrar flyr sitt ansvar att ge sitt barn sunda värderingar och lära dem respektera varandra.
Vuxna människor anser att Farmen är ett bra program medan det egentligen är mobbnings-TV. Vad lär det våra barn och ungdomar?

Inte ens kyrkan kan ståta med respekt för individen. Katolska präster som begår pedofili, dödande och förtryck i religionens tecken osv. De 10 budorden i all ära men på det sätt de efterlever dem lämnar oerhört mycket att önska. Hur kan man respektera de som har har samma tro men förskjuta, förtrycka och mörda de med avvikande eller ingen tro. Detta händer fortfarande år 2013!

Är det vår övergång från det starka sammanhållande kollektivet till individualisering där det är den enskildes behov som styr hur vi agerar mot varandra? Man tar för sig med vassa armbågar och trampar över lik. Jag, jag jag och aldrig du eller vi?

Jag kan må illa över hur människor beter sig mot varandra och undrar varför respektlösheten är så utbredd. Vad är det vi alla kollektivt gör som fostrar detta? Någonting gör vi fel och detta kommer bli vårt förfall. Tyvärr, men människan är jävligt usel på att leva i respektfullt samförstånd.

Men under tiden vi väntar på att människan förgör sig själv kan ni väl leva under mottot PLURA:
Peace, Love and Understanding. Respect and Acceptance!

/Parkley

Fiber Für Alle

Efter hårt jobb av villaföreningarna i området där jag bor så har Telia Öppen Fiber påbörjat en kampanj i Älvsjö. För ett fast pris på 16 700 kronor får villaägaren fiber framdragen till huset och en mediakonverter. ÄNTLIGEN!

Långbro Villaföreningen och i synnerhet Thomas Egrelius har verkligen gjort ett fantastiskt jobb med att få fiber erbjuden till oss villaägare. De har sonderat marknaden, bearbetat potentiella leverantörer, skickat ut intresseanmälningar till villaägarna för att bygga upp ett bra business case osv. Så nu äntligen har den enda vettiga leverantören Telia Öppen Fiber beslutat att köra två kampanjer mot villaägarna i Mälarhöjden, Örby, Långbro, Herrängen, Långsjö och Gamla Älvsjö.

Kampanjfakta

Kampanjen är uppdelad i två delar (Notera att detta bara gäller villor och inte bostadsrättsföreningar i villor):

• Kampanj 1 är mellan 3:e mars och 21:a april. Då kommer villaägare i Mälarhöjden, Örby, Långbro och Herrängen få utskick, beställningsformulär samt ett personligt besök av Telia Operator Business. Installation sker under hösten och Vintern 2013.
• Kampanj 2 inkluderar bland annat Långsjö och Gamla Älvsjö.

[EDIT] Kommentar från fiberansvarig hos Långbro Villaförening:
Bara ett förtydligande. Det verkar som det är största delen av Långbro, Örby och G:a Älvsjö som ingår i kampanj 1. Telia vill inte bekräfta vilka delar av Älvsjö som ingår i kampanj 2 förrän den startar den 21 april, men mycket tyder på att det är resterande hushåll i Herrängen och Långsjö.

OBS! Det blir ett informationsmöte för alla som deltar i kampanj 1 den 26/3 kl. 19:00 i Johanskytteskolans aula.

Priset för installationen är bestämt till 16700 kr vilket inkluderar allt. Du får fibern framdragen och installerad till lämplig plats i ditt hus. Normalt sätt går de in samma väg som din telefoni. Om din telefoni kommer in över luften kommer fibern troligtvis gå in samma väg. Går den in i marken kommer befintlig kanalisation användas om möjligt. Måste de gräva så gör de det. Men allt till priset av 16 700 kr. Ordinarie pris är från 26 700 kr.
OBS! Du måste även teckna tjänsteavtal med någon tjänsteleverantörer. Se nedan.

Din befintliga router alternativt om du får med en när du tecknar tjänster kopplar du efter mediakonvertern. Konvertern har färdiga utgångar för Internet, Telefoni och TV.

Varför fiber?

Den ökade mängden av strömmande tjänster såsom Spotify, Netflix, Viaplay, Tv över bredbandet samt onlinespelande kräver ökad bandbredd hos oss konsumenter. Fiber är en nyckel till detta.

[Korrigerad 20130415]
Fiber möjligör surfhastigheter upp till 1000 Mbit/s i både uppladdning och nedladdning, dvs. 1000/1000 Mbit/s (men det är egentligen ändutrustningen som begränsar. Inte fibern i sig som klarar ännu mer). Vanligast är dock att man beställer 100/100 Mbit/s. Du som har ASDL kanske har 24/1 Mbit/s Har du 4G så kanske du har 20-40 Mbit/s i båda riktningar.

Hastigheten i fibern är garanterad vilket man inte kan säga om ADSL eller 4G. Hastigheten på ADSL sjunker ju längre avstånd det är till stationen. När det gäller 4G så är det precis som med 3G. Alla som är aktiva på mobilcellen delar på kapaciteten.

Så även om du inte är intresserad av fiber just nu så kan det vara väldigt bra att framtidssäkra villan.

Tjänsteleverantörerna

Idag erbjuder Telia Öppen Fiber tjänster från åtta leverantörer. De är:

• Alltele
• Bahnhof
• Bredband2
• NetatOnce
• T3
• Telia
• Tyfon
• Universal Telecom

Observera att bara Alltele och Telia erbjuder IP-TV. Priset för Internet är mellan ungefär 200-400 kr beroende på vilken hastighet man väljer. Sen tillkommer kostnad för telefoni och IP-TV om man väljer detta också. Många erbjuder rabatterade paket om du väljer 2 eller 3 tjänster.

Mitt val är givet

Att få fiber indraget för 16 700 kr är ett kap. Det finns ingen anledning att inte hoppa på erbjudandet. Kanske blir det ingen mer möjlighet alternativt blir det mycket dyrare. I mitt fall så kommer jag byta ut mitt ADSL mot fiber. Dock blir det bara Internet och telefoni. TV tar jag in över satellit.
Känner jag mig själv så kommer jag nog testa IP-TV till slut. Men då jag måste köra trådlöst så blir det lite dyrare då jag behöver lite extra prylar.

De tjänsteleverantörer jag väljer mellan är Bahnhof och Telia. Det lutar dock åt Telia. För 100/100 tar de 399 kr i månaden.

Sen måste min infrastruktur i huset uppgraderas. Idag kör jag det mesta trådlöst i 54 Mbit/s (g-standard) men det är dags att gå över till n-standarden och ca 300 Mbit/s. Men det är en smäll man få ta. Hemmaroutrar och accesspunkter är inte så dyra idag.

Fiber für Alle!

/Parkley

Cykelåret 2013

Våren vågar sig sakta fram här i Stockholm och cykelpremiären närmar sig. Planering för cykelåret fortskrider med 30 mil Vätternrundan som det stora målet.

Förra helgen, när solen lyste och gatorna var torra, så kunde jag inte motstå att ta ut cykeln på en tur. Föga anade jag att med -5 i luften så skulle det bli en plåga. Tanken var att cykla 3-4 varv på min enmilsrunda hemmavid.
Efter 700 meter fick jag astma, överkroppen blev kall och jag gav upp efter ett varv. Riktigt antiklimax.
Så det blir nog till att hålla sig till planen nedan.

Januari – Mars
Löpning och bålträning.
Problemet är att mitt knä smärtar efter ca 2-3 km. Så det blir inte mycket med löpningen…
Bålträningen borde inte vara nåt problem men då hade jag inte räknat med min dåliga karaktär. Nåja, jag får lägga manken till från och med nu. VR är inte förrän mitten på juni.

Dessutom har jag lagt på mig lite vinterhull (bra i år med tanke på kylan) så den viktnedgång jag lyckades med under hösten 2012 är uppäten. Bättre start kunde man väl få men jag har bara mig själv att skylla på.

April
Första april ska jobbpendlingen börja är det tänkte. Nu är det ju annandag påsk så det blir väl start den andra april istället. Då blir det 2,2 mil varje arbetsdag. I vått och torrt. Målet är att ha cyklat ca 100 mil innan VR. Så fram med allergipillren och asmtasprejen. Här ska cyklas!

Den 27/4 ska jag cykla 13,8 mil i Västerås (Västmanland Tour) är det tänkt. Nu har tyvärr arrangören hoppat av så det blir nog inget med det.
Istället kör Team Primus ett förberedelselopp på 12-13 mil på Södertörn med fika på Rosenhill. Det blir klungträning för hela slanten. Fart ca 25-28.
Team Primus är ett gäng från Stockholm (6 st) och Malmö (1 st) som cyklar alla 30 milen på VR för första gången. Fyra av dem kör tandem och en av dem blir TV-stjärna den 26/3. Go Jocke!

Cyklopedin från Cykloteket lär väl dyka upp under april också (eller var det redan i mars?). Skön läsning. Vad ska man införskaffa i år, månntro?

Maj
Månaden inleds med en barnfri resa till New York. Då får det bli till att hänga med frugan på löpning i Central Park. Kanske finns det tid att kolla in någon cykelaffär. Går det att hitta nån skön vintagecykeltröja?

Jobbpendlingen fortsätter oförtrutet och kryddas med lite längre cyklingar. Oftast utgår jag från Sturehovs Slott. Tidiga helgmorgnar är det som gäller.

Mitten på maj blir ca 14 mil på Roslagsvåren. Ett tandempar från Team Primus deltar också. Kanske blir det mastergrupp för att träna klunga. Det får bestämmas på morgonen.

Juni
Första juni är det inplanerat ca 14 mil med Team Primus Stockholmssektion. Kanske blir det Sthlm-Trosa-Sthlm som det är tänkt. Jobbpendlingen fortsätter men jag räknar inte med några längre körningar veckorna innan VR.

Den 15/6 kl. 01:52 går så Team Primus till start i Vätternrundan. Jag räknar att det finns nån app av arrangören för att följa oss. Annars finns SMS-tjänsten. 300 km ska avverkas på ca 12-14 timmar.

Efter VR så lär jag väl hata cykling ett tag så vi får se hur det blir med jobbcyklingen.

Juli
Under semestern brukar det bli några långcyklingar. Frugan föreslog att cykeln skulle med till Gotland för lite skön omväxling. Varför inte?

Augusti
Semesterlunk och lite långcyklingar. När jobbet kommer igång blir det jobbpendling igen. Men då blir det nog enligt min ursprungsplan varannan vecka när jag inte hämtar på dagis…oops, yngsta barnet har ju för fasiken börjat skolan då. Attans, vad stora tjejerna är.

Troligtvis kör jag Falkenrundan, 10 mil, i slutet av augusti.

September
Roslagshösten står på programmet. Det blir ca 14 mil precis som på våren. Jobbpendligen fortsätter med varannanveckacykling.

I början på månaden blir det cykling med frugan. 4,2 mil Sthlm Bike. Andra gången jag cyklar Sthlm Bike. Förra året var ju premiär så det ska bli intressant och se om de förändrat en del efter återkopplingen de fick från deltagarna.
Anmäl dig du också. Det är najs att få cykla på biltomma stockholmsgator.

Oktober
Cykelåret lider mot sitt slut. Jobbpendlingen fortsätter och funderingar kring vintercykling lär pågå för fullt. Känner jag mig själv rätt så är intresset svalt och kanske en Trainer vore en säkrare investering.

November – December
Såvida det inte blir en Trainer så lär cykeln få vila och jag lika så. En liten välbehövlig service lär väl ske på Cykloteket under November.

Eftersom jag lovat frugan att springa Tjur Ruset igen 2014 så måste jag löpträna. Dessutom pratas det hemma om att testa på längdskidor. Så jag kanske låter cykeln hänga i förrådet hela vintern…

Summasumarum lär det väl bli runt 200 mils cykling, ett antal kilo väck från 40-åringens kropp samt en skön målgång i Motala efter 300 km på cykel.

/Parkley

PS. Det här om att riktiga cyklister rakar benen har jag inte riktigt förstått. Ingen kan heller förklara varför det är så. Det är bara så… (Källa: Regel 33, Velominati – The Rules och Regel 5, Cyclingplus.se – 8 saker att…)
Min egen tes är att det kommer från elitcyklingen och elitidrott i allmänhet ihop med Tv-sändningar. Hur många håriga elitidrottare ser man i TV?
Men där jag cyklar finns inga TV-kameror så här kommer det inte rakas. Dessutom tycker jag en skäggig cyklist ska ha håriga ben.

Västmanland Tour i graven?

Västmanland Tour som ska gå av stapeln 27-28 april verkar inte bli av. Arrangören har hoppat av.

Undertecknad hann anmäla sig och betala under hösten 2012 men när Egge i Team Primus skulle anmäla sig var den stängd. Detta i väntan på nytt betalningssystem…

Efter flera månaders väntan på att anmälan skulle öppna tog jag till slut kontakt med de två personer som står som ansvariga. Hemsidan gav ju ingen information. Det första numret hade upphört medan Rosie svarade.
Beskedet hon gav var att arrangören (de själva, antar jag) hoppat av och att de letar en ny. Information skulle komma snart. Då jag nämnde att jag betalat så tog hon mina uppgifter och skulle ge det till någon. Om jag skulle få pengar tillbaka framgår inte. De pengarna ser jag väl inte röken av.

Enligt Cykloteket, som är huvudsponsor, så blir det nog inte av alls. Synd, tycker jag, för den låg bra i tid som del av VR2013-planeringen och tillräckligt nära Stockholm.

Nu blir det till att få ihop ett egen 14-milatur den lördagen. Men det jobbar redan Team Primus på…

/Parkley