Spotify Familj!


Nu finns det ingen anledning för en familj att dela på ett premiumabonnemang. Äntligen lanseras familjeabonnemanget på Spotify. Anslut upp till fyra medlemmar och spara 50% på varje premiumabonnemang.

Härom veckan lanserade äntligen Spotify sitt familjeabonnemang för alla prenumeranter. Den uppmärksamme visste redan att Telias mobilkunder kunde ta del av detta sedan efter sommaren. Att Spotify släpper den till alla redan nu var en glad överraskning.

Med familjeabonnemanget kan en huvudprenumerant ansluta upp till fyra medlemmar och då erhålla 50% rabatt på deras premiumabonnemang. Prisbilden ser ut så här:

  • Du + en medlem = 149 kr
  • Du + två medlemmar = 199 kr
  • Du + tre medlemmar = 249 kr
  • Du + fyra medlemmar = 299 kr

För en normalstor familj borde detta räcka (tack Spotify för att en familj för er inte bara är två vuxna + två barn). Är man fler får man förstås teckna två eller fler huvudabonnemang.
I min familjs fall så spar vi redan nu 50 kr per månad och har ändå precis anslutit lilla M til Spotify Premium (besparingen är då 150 kr per månad). När lilla F börjar konsumera musik ordentligt om nåt år eller så så kommer vi spara 200 kr i månaden.

Hur gör man?

SpotifySom Premiumprenumerant loggar du bara in på ditt Spotifykonto på webben och uppgraderar till Familj. Du väljer hur många medlemmar som ska anslutas och bjuder in. OBS! De som bjuds in kan INTE ha premium redan!
Attans, tänker du då eftersom nån i din familj redan har eget premiumabonnemang. Lösningen är enkel!

Be de inbjudna gå in på sitt konto och avsluta sitt premiumabonnemang. Dagen efter det gått ut (står tydligt när man avslutar prenumerationen) så använder den inbjudna länken i mailet de får från dig och Spotify. Vips så är de anslutna till Spotify premium igen och anslutna till familjeabonnemanget.
OBS! Inga spellistor försvinner vid byte till Free och sedan vid återanslutning.

/Parkley

Spotify FTW!

Tvätta rätt är inte lätt


Jag älskar avfettning. Min bil gillar också avfettning. Men det gör inte min cykel. Den ogillar avfettning så mycket att den går sönder. Så kan jag inte ha det.

En cykel mår bäst när den är ren. Den håller längre, går bättre och låter mindre. Så är den snyggast så också. Därför har jag tvättat ganska ofta och alltid med avfettning. Miljövänlig avfettning förstås. Bättre för miljön och mer skonsam för cykeln. Problemet är bara att avfettning äter fett.

Fett har man på utvalda ställen där du har lager, till exempel vevlager, styrlager och hjullager (nav). På min Cannondale har jag haft ständiga problem med knackande vevlager. Cykloteket har fettat in det vid varje livstidsservice och några gånger till. Jag bytte till och med ut det efter två säsonger. Var det så dålig kvalitet tänkte jag. När nu styrlagret gav upp efter tre säsonger så började jag tvivla på kvaliteten på hela cykeln.

Väl inne hos Cykloteket frågade de om jag spolar av cykeln med högtryck. ”Nej, för fasiken”, sa jag. Använder du avfettning då? ”Ja, men bara miljövänlig”, sa jag glad i hågen. Där nånstans så tittade cykelmeken på mig och sade att styrlagret behöver absolut bytas. Vi kollar vevlagret också.

Vid hämtning på eftermiddagen så var styrlagret bytt, vevlagret bytt (bytes fem månader tidigare) samt varning på bakhjulets hjullager. Inte blev det billigt och allt på grund av allt för frikostigt användande av avfettning. Nu blev det till att lära sig tvätta rätt!

Efter att ha frågat på fejjan samt kollat lite filmer på Youtube hur proffsen gör bestämde jag mig för följande:

  • Fett löser jag med Yes. Detta penslas på kassett, trissor och vevparti. Undvik allt vad lager heter.
  • Kedjerengöringen görs också med Yes.
  • JET-munstycke kan och bör användas på slangen för svårare smuts (dock aldrig högtryckstvätt). Undvik fortfarande att spruta in i lagren.
  • Grumme Tvättsåpa får agera schampoo. Ska ge en hinna som förhindrar smuts att fastna.
  • Däcken tas av varje gång och borstas rena med vatten och såpa.
  • Kedjan oljas in efter tvätt och torkas sedan av.

Utrustning jag behöver:

  • Hink
  • Svamp
  • Pensel
  • Rotborste (för kassett, vevlager, hjul)
  • Flaskborste (för svåråtkomliga ställen)
  • Kedjetvätt
  • Kedjehängare (litet hjul för kedjan när däcket är av)
  • Handduk för att torka cykeln
  • Handduk för att torka av kedjan efter inoljning

Nu jäklar ska det bli rent på rätt sätt. Cykeln mår bättre, miljön mår bättre och jag mår bäst.

/Parkley

IMG_2299IMG_2300IMG_2298

IMG_2302IMG_2303Ren cykelIMG_2306IMG_2310IMG_2307IMG_2305

Kungen av Sand


Då var det dags för en Soffliggarcross igen. Denna gång var banan förlagd till Flatenbadet. Ni som varit där vet att där härskar sanden…

CX-Birjer hade bjudit in till lite cyclocross vid Flatenbadet och tio tappra cyklister dök upp vid 10-tiden i söndags. Banan bjöd på enkel men lång trapplöpning, skogstigar, snitslad äng, löp/hopphinder samt tre partier med sand varav ett var i grytan vid huvudingången.

Flatenbana CXDet ska sägas med en gång – mina lungor gillar inte detta kyliga klimat. Desutom är min teknik för dålig vilket gör alla moment onödigt krävande. Så när de andra cyklade 5-6 varv så bangade jag ur och körde bara 1,5 + 1 varv. Till mitt försvar så är det faktiskt inte så lätt att ”köra sitt eget tempo” för andningens skull när man ser de andra cykla ifrån en direkt efter start…

17 minuter plåga
I starten lade jag mig sist för att inte vara i vägen när de mer erfarna drog iväg. Jag filmade också så jag ville gärna ha folk framför mig.

Efter en kort trapplöpning bar det uppför och utför en skogsstig. Pulsen åkte upp direkt (pga banvisningen som enda uppvärmning) och det kändes tungt direkt. Men jag hängde med i kön.
Vidare ner för en grusväg och ut på ängen för lite snitslad cykling. Jag hatar när det slår i styret av alla ojämnheter för det tröttar ner mina stackars armar. Man ser ju inte groparna för allt gräs…
Mot slutet av ängen blev det lite blötare och även mina ben tröttnade rejält.

Med de trötta benen bar det sedan uppför på samma grusväg. Det gjorde inte under för benen förstås men när vi sedan cyklade av grusvägen  in mot stocken som ska springas över hade jag lyckats återhämta mig lite. Sen bär det nedför och in på ett lerigt snårparti.

Slutet på leriga stigen tog oss ut på första sandstranden. Här hade Birjer lagt en 90-graders sväng, från den hårda sanden vid strandkanten och upp mot lösare sand, för att sedan ha ytterligare en 90-graders sväng . Detta parti var vanskligt för oss icke sandcyklingskunniga. Det var också här jag begick mitt största misstag.

Kung av Sand-1De tre cyklisterna precis framför mig hoppade av mitt i sanden och så gjorde även jag. Med lätta steg sprang jag förbi dem alla tre ända till slutet på sandpartiet. Nu var det bara hoja vidare och hålla de jagande tre bakom mig. Då insåg jag att min löprusch var jobbigare än jag trodde.  Andningen slet i lungorna och cyklingen blev genast plågsam.

Jag höll dock undan förbi nästa sandparti, där Birjer återigen lagt en 90-graders sväng i sanden,  och vidare i gräset efter vattnet ända till toppen av ”sandgrytan”. Där bar det nerför mot trädet i mitten (som skulle rundas och sen skulle vi uppför sanden igen).
Cykla i sand kräver sin cyklist och så mycket visste jag att det gällde att ha driv i trampet och att ”följa” cykeln när den spårar. Jag glömde dock bort att vara lätt i styrningen. Så jag rasade i kurvan vid trädet och tappade förstås min fina placering. Väl på toppen inför varvning efter en längre löptur i sanden var jag slut i både andning och kropp.
Benen var trötta, GM ömmade, armarna gillade inte skakningarna och cyklingen var inte så glädjefylld precis. Jag höll ut till efter ängen på andra varvet innan jag gav upp och begav mig till starten. Hmm…måste jobba på det där med att ge upp för lätt…

Sen körde jag ett varv till när jag fått vila lite. Då utan tävlingsmomentet förstås. Självklart rasade jag i sanden igen. Så Kung av Sand är jag verkligen inte.

Kungen av Sand blev banläggare Birjer. Grattis!

Själv ska jag träna vidare (teknik, av- men framför allt påhopp, tempo, tåla mjölksyra, inte ge upp med mera) samt få bukt på andningen/astman inför nästa TT. En god uppvärmning kommer göra susen samt att INTE gå med i det högre tempot som alltid blir vid start. Det viktiga är ju att komma runt de 5-6 varven, eller…?

/Parkley

Dirtbike 3 Dirtbike 2 Dirtbike 1

Årets CX premiär avklarad


Förra året blev det bara några sporadiska CX-träningar innan cykeln åkte upp i trainern. I år ska det förhoppningsvis bli fler. En ljum oktobersöndag begav sig jag och Thomas till Sköndal…

Vi valde med flit en dag när det inte var organiserad träning. Thomas vill känna på banan i lugn och ro. Jag med…

Årets cyclocrossbana i Sköndal är förlängd med ett litet sandhinder, ytterliggare en backe samt längre dragning uppe på platån. Jag måste säga att banan känns välkomponerad även om sandhindret är fjuttigt. All cred till banläggarna.

Vi körde två uppvärmningsvarv för att sedan kör två pass om två varv. Sen avslutade jag med ett varv så snabbt jag orkade (det fanns mer att ge kände jag efteråt…).

Vädret var kanon för att vara oktober. 13-14 grader och lite sol. Banan var lagom lerig utan att stänka ner bakomvarande cyklist fullständigt. Backarna fick vi springa uppför då vi varken hade fäste eller ben för att cykla uppför. Men hej, det är ju en del av CX.

Thomas kämpade på så gott han kunde. När det är första gången vill man lära sig hur mycket fäste man har och hur hårt man kan ta kurvorna i leran. Dessutom är en del av stigarna smala och kanterna höga så det gäller att bemästa cykeln i hög fart. Sen gäller det att känna på kroppen och hur hårt man vågar pressa. Det är ju liksom inte landsvägscykling.

Själv kändes benen bra men flåset var det sämre med. Återigen är CX-säsongen inte min bästa period med astman. Dock jämfört med 2013 så kändes det mycket bra. Med lite mer träning så ska nog tiderna kapas.
När det kommer till tävlingsmomentet med ett gäng andra cyklister så gäller det att passa sig. Det är lätt att gå ut för hårt i början för att sedan krokna. Det gäller att hitta balansen för att orka 6-8 varv samtidigt som man håller de andra bakom sig. Förhoppningsvis blir det några tävlingar på lördagar eler söndagar i Sköndal innan vintern tar över fullständigt. Då ska det även filmas lite, tänkte vi.

Jag såg att Lisa Nordén hade gjort 6:45 på varvet (2014-års bana) under oktober. Då jag gjorde 7:33 under söndagen så känns 6:45 som ett vettigt mål. Vem vill inte slå en OS-silvermedaljör (även om det var i triathlon)?
Thomas: fixar du 6:45?

/Parkley

 

Crossfondo / CX Challenge 2014


Premiärdags för Crossfondo / CX Challenge i regi av Södertälje CK. 60 km motionslopp på grus och stigar samt lite asfalt. Jag var där…

Förutsättningarna var goda för ett bra Crossfondo. Loppet hade förstås fokus på Cyclocross (CX) och MTB-cyklar så regnet dagarna innan var inte fel för banan. Blött och lerigt är ju vad vi vill ha, eller hur? Regnet höll sig dock borta under loppet. Lagom svalt var det också.

crossfondo-2Mina förutsättningar var sämre. Jag hade bara sovit ca fyra timmar innan det var dags för väckning. Självklart mitt eget fel då jag och frugan varit på trevlig 40-årsfest kvällen innan. En fest med rejäl och bra bar…

Dessutom drogs jag med en låsning i ryggen under morgonen. Men det fick bära eller brista. Tanken var ju att jag och min medcyklist, Thomas, skulle uppleva Crossfondot, inte prestera nåt.

Klockan 10:00 var det gemensam start vid Vallaskolan, utanför Södertälje. Ca 30 föranmälda bara men till arrangörens och alla cyklisters glädje dök det upp ca 50 efteranmälningar. Så 82 förväntansfulla cyklister stod redo att starta i premiären av Crossfondo / CX Challenge. Vi fick nummerlappar men inget chip för tidtagning. Här körde man old-school med avprickning och tidsstämpel i mål.
Det var en saligt blandning av CX och MTB-cyklister. Av CX-cyklisterna så tror jag det var flest andel tubdäckscyklar (the real deal alltså) medan vi andra körde på kanttråd.

Loppet började med masterbil i ca två kilometer för säkerheten (asfalt och sen över till grusväg). När vi sedan släpptes fria så bjöds det på flera grusvägar och lite transportsträckor på asfalt. Ju längre in i loppet så blev bankaraktären omväxlande vildare med stigar av varierande bredd och kvalitet, vägar för skogsmaskiner och joggingspår. Ett parti krävde en god cyklist alternativt att man klev av och gick/sprang med cykeln.

Som landsvägscyklist och med en kropp som inte var på topp så var det jobbigt. Runt två mil så beklagade jag mig att det inte var så kul det här (redan då hade ryggen börjad klaga och ena vaden stramade lite). De grova däcken och ett sugande underlag gör att man får för fasiken inget gratis. Minsta lilla vätskesamling på grusvägen drog ner farten, i nedförsbackarna kom det alltid nån sväng med massa löst grus så man var tvungen att bromsa ner farten rejält.

Men när vi sedan kom till de vildare partierna så gick humöret upp. Det var fortfarande jobbigt men roligare. Dock så fick Thomas växelvajerhaveri (bakre) mitt i skogen vilket fick till följd att han fick köra på 11:an bak och bara leka med sina tre kransar fram. Självklart var det tungkört för honom men han kom runt. Bra jobbat.
Av den anledningen så fick vi lov att springa med cyklarna över det lerigaste och mest obanade partiet på banan. Fast i ärlighetens namn hade vi nog klivit av ändå. Vi har varken tekniken eller styrkan för att cykla där. Dessutom saknades orken.

Väl i mål bjöds det på korv, läsk och kaffe. Sen kom regnet…

På väg hem i bilen så sade jag till Thomas att man kanske skulle köra nästa år också. Det var förvisso jobbigt men ganska kul också.  Så vem vet, det blir kanske start 2015. Men då blir det banne mig inget fest kvällen innan.

/Parkley

 

Tjurruset 2014


Årets Tjurrushelg är över. Lite över 8 500 män och kvinnor, fördelat på två dagar, tog sig igenom de krävande 10 kilometerna . Med massor med backar, obanad terräng, lera, gyttja och militärens hinderbana gjorde årets bana verkligen skäl som den ”tuffaste banan i loppets historia”. Jag sprang på lördagen…

<*** Stöd min insamling mot testikelcancer! ***>

2014-års Tjurrus gick av stapeln ute på nedlagda Ing 1:s område vid Almnäs, Södertälje. Det lovades en tuff bana och det var det verkligen. En väl avvägd enmilsbana där obanad terräng blandades med ojämn åkerlöpning, backar (mest uppför konstigt nog), krondiken, vassvandring, upplöjt åkerparti (mycket svårsprunget), en lerig damm och militärens gamla hinderbana i betong. Jag och frugan var jäkligt nöjda över banan så till den milda grad att vi redan på lördagskvällen anmälde oss till 2015-års lopp.

Som vanligt så var det en härlig blandning av deltagare. En del undrade varför i helsike de ställde upp på detta, en del sammanbitet laddande men framför allt –  många glada och förväntansfulla. Banan hade släppts bara några veckor innan ihop med lite korta filmer som beskrev banan. Själv bryr jag mig inte. Det är bara att köra på och skita ner sig. Det blir som det blir. Mitt mål är ju ändå bara att komma i mål. Tiden är sekundär.

Frugan och syrran inför startFrugan (t v) och min syrra startade 12:20 medan de övriga Iron Maids-löparna startade 12:40. Själv startade jag i herrar 5 kl. 14:20. I år var målet att få springa hela banan och inte som 2012 halta runt i sju kilometer.

Under väntan på min start hann jag gå bort till sista dammen och få lite skön Tjurrusetkänsla när tjejerna kom klafsande eller simmande (beroende på vägval) igenom. Som vanligt var de leriga och glada. Frugan dök dessutom upp där innan jag skulle gå till min start så jag fick heja fram henne.

Mitt lopp

Efter lättare uppvärmning med mycket fokus på fotlederna så var det dags att ge sig iväg.
På åkern efter start blev det lugn löpning för att inte vricka fötterna. Sen smalnade det av och bar iväg in i skogen. Allt kändes bra till första diket där jag gjorde som killen framför – bara hoppade i! Efter den nedkylningen gick det lite trögare att springa, i alla fall en stund till kroppen blivit varm igen. Det var fortsatt skogstig och uppför och nedför. Sen passerades ett träsk i vilket jag direkt fick krampkänning på baksida lår när jag försökte slita upp mitt ben som fastnad i bottenleran. Det kändes inte så bra med tanke på hur mycket som återstod. Baksida lår bråkade sedan några gånger till under loppet. Alltid när jag låg i nåt satans dike och försökte dra loss benet. Varje gång fick jag snällt ligga kvar i gyttjan 10-15 sekunder med utsträckt ben.

Efter ca tre km var det jobbigt. Backarna hade sugit musten ur många inklusive mig. Kanske höll jag för högt tempo? Vid ca fem kilometer började mitt knä strula, speciellt nedför. Samtidigt började ryggen krångla uppför. Endast på flacken var det smärtfritt. Här märktes det att jag inte löptränat något.

Dock så gick det lättare när det började plana ut efter ca sju kilometer. Jag hade ingen lust att följa strömmen av leriga män och kvinnor ner i krondikena varje gång, speciellt med tanke på mitt krånglande lår,  utan till slut gjorde jag som eliten och sprang på sidorna. Funktionärerna försökte få ner mig och några få andra kantspringare i gyttjan genom att hävda att ”man måste ner i leran” men den gubben gick inte (bananmarkeringarna är faktiskt på toppen av diket och inte nere vid gyttjan).  Trots leran på kanterna så gick det jäkligt bra att springa där. Hela förtjänsten är mina nya trailskor från Salomon. Vilket jäkla fäste.

Extra nöjd är jag när jag kom till det upplöjda partiet på åkern direkt efter ett krondike. Det var lerigt och ojämnt men jag hittade ett skönt flyt med små nätta, snabba steg och FLÖG fram där. Sen var jag helt slut i benen dock…

Slutet var tufft. Först en lång promenad (springa gick inte) inne bland vassen. Det var fullt med hål och några gånger fick jag bada rejält. Sen komma jag fram till dammen där publiken både hejade och gladdes åt vår idioti. Nu var det bara en kilometer kvar och ingen idé att spara på några krafter. Fullt ös ner i dammen, simma igenom den och upp på andra sidan. Sen hör jag frugan skrika att jag ska ta ”hårding”-vägen (ner i vattnet igen istället för veklingvägen som var på kanten). Självklart gör jag som hon säger och bombar ner i vattnet/leran.

Jag bombar ner i dammen
Precis bombat!

När jag sen kommer upp ser jag fasiken ingenting. Det är bara dimma framför ögonen. Jag tvingas ta av mig handsken för att någonting ”rent” att torka ögonen med. Sen ner i vattnet för en sista gång innan hinderbanan. Frugan skriker även att jag kan slå hennes tid om jag skyndar mig. ”Skitgubbe” tillägger hon dessutom. Hon gillar inte när jag slår henne i hennes paradgren, löpning.

Jag pustar ut efter målgångI hinderbanan ska jag bara över lite betonghinder. Enkelt, tänker jag. Men nu vill min ena vad inte vara med längre. Så fort vaden slipper jobba, dvs. när jag lyfter benet över första hindret, krampar det till och jag blir sittande på krönet en liten stund för att sträcka ut.
Detta händer sedan en gång till. Men till slut kommer jag i mål. Skitig, trött men jäkligt nöjd. FAN VAD KUL!
Tiden då? 1:13:07 blev officiell tid. Det är jag grymt nöjd med då jag tog ca 1:54 på mig 2012. Se målgång här (jag är efter tjejen i rött).

Som vanligt ett mycket bra arrangemang med p-vakter, mat och dryck till försäljning, omklädningstält inkl. dusch, tillräckligt med bajamajor, bra speakers, skön uppvärmning av Friskis och Svettis samt goodybag, varm dryck och macka när man kom i mål.

I will be back!

/Parkley

Film

Videoreportage från Tjurruset.
En till film.
Tjurruset på TV4.

Bilder

Lördagen
Söndagen

Jag i leran Jag i leran igen

Lerbad i oktober


Då var det återigen dags för lite lerbad, löpning i obanad terräng, träsk, branta backar och annat smått och gott. Tjurruset förstås.

** Uppdaterad med bästa publikplatserna. Se bild längre ner. **

Tjurruset_loggaFör två år sedan sprang jag mitt första Tjurrus (läs mer här). Jag haltade ca 7 av 10 km  och kom jäkligt långt ner i resultatlistan. Förra året var jag glad åskådare när frugan sprang. Men redan 2012 lovade jag henne att springa 2014. Så till helgen är det dags att hålla vad jag lovat. Vi springer lördagen den 4:e med start 12:20 (frugan) och 14:20 (jag).

Årets lopp hålls på gamla Ing 1, Almnäs i Södertälje. Banan bjuder på detta:

Kilometer 1
Vi börjar med lite ängslöpning. Det låter mysigare än det är = ojämt underlag.
Kilometer 2
Knixigt trailspår, blött dike, backe med rejäl stigning.
Kilometer 3
Passage genom vatten (här får du vatten till axelhöjd). 100 meter gungfly, träsk och lätt obanad terräng.
Kilometer 4
Backe med 20 meters stigning, grusväg och trailspår.
Kilometer 5
Brant backe, stigar, obanad terräng bland annat på berghällar.
Kilometer 6
100 meter genom träsk, brant backe.
Kilometer 7
Här får du lite lättare löpning med motionsspår och stig.
Kilometer 8
Kuperad stig, dikeslöpning (cirka 150 m) – kan bli riktigt tufft. ängslöpning och obanad terräng.
Kilometer 9
Lätt obanad terräng, grusväg, och en snårig gammal sjöbotten.
Kilometer 10
Du närmar dig slutet – men kan verkligen inte pusta ut. Här möter du några vattenhål/träsk, äng, grusväg och som avslutning en uppbyggd hinderbana.

Jobbigt? Mysigt? Härligt? Spännande? Välj själv.  För mig lutar det åt spännande.

Enligt arrangörerna kommer TV4 vara på plats under lördagen.
”TV4 kommer att vara på plats lördagen den 4 oktober och dokumentera Sveriges tuffaste, skitigaste och garanterat roligaste lopp. Söndagen den 5 oktober 14.25, sänds en halvtimmes sammandrag från Tjur Ruset på TV 12. Samma kanal sänder en repris söndagen den 12 oktober klockan 13.00. Så se till att ge järnet – alla kan se dig kämpa i årets tuffaste utmaning.”

Löpmässigt så har jag inte löptränat speciellt mycket. Men Topploppet härom veckan gav skönt besked att knät nog pallar minst 5-6 km i år. Dessutom har trailerskor införskaffats för bästa fäste. Dessa ska förhoppningsvis testspringas ikväll eller imorgon.  Sen återstår bara köpet av handskar.

[Uppdatering 20141003]

Tips från 2012

Att tänka på innan loppet:

  • Fundera på vilka skor som ska offras eller kanske införskaffa terrängskor.
  • Skaffa broddar, som fäaster ordentligt, om du avser springa i vanliga löparskor.
  • Använd funktionskläder för att avleda vätan.
  • Var beredd på att få slänga en del kläder.
  • Handskar är inte fel.
  • Undvik pulsklockor och dylikt.
  • Värm upp ordentligt.

Att tänka på under loppet:

  • Spring i din takt.
  • Ställ dig först i startgruppen om du avser springa hela tiden.
  • Ta det lugnt i leran. Du kan fastna eller skorna kan dras av.

Att tänka på efter loppet:

  • Räkna med lera och ta med varmt ombyte (underställ, varma strumpor, sköna skorna, jacka, mössa osv.) och påse för dina skitiga kläder.
  • Glöm inte att stretcha.
  • Känn dig nöjd med din insats. Det är inte alla som vågar springa Tjur Ruset.

[Slut uppdatering]

Kör hårt, kör trail!

/Parkley

Publikplatser:

Tjurruset publikplatser

Lite sköna bilder:

Tjurruset_bild1 Tjurruset_bild2 Tjurruset_bild3Tjurruset_bild4 Tjurruset_bild5

 

Topploppet


På lördag är det dags att göra riktig löparpremiär. 5 kilometer i Hagaparken tillsammans med frugan och äldsta dottern.

[UPPDATERAD 20140920]

Loppet är avslutat och jag kan konstatera att det gick långt över förväntan. Då jag var den enda av oss som värmde upp var kroppen med direkt från början. Frugan hade problem första kilometern (4,13 min/km). Jag hängde med hela tiden och kunde rycka lite i backen. Där tog dock min vad stryk och det ömmade hela vägen till mål. Med 1 km kvar fick jag rycka om jag vill för frugan och det gjorde jag. Med sista krafterna ökade jag tempot för att på upploppet rusa i mål (det fanns en annan kille från samma startgrupp som jag bara var tvungen att slå). Ett fartsnitt på ca 4,33 min/km blev det. Det trodde jag verkligen inte. Det bådar gott inför eventuell triathlonsatsning under 2015.

Officiell tid: 23:01 (43 av 249 startande män).
Racedata från min Garmin.

[SLUT UPPDATERING]

Topploppet loggaJag har inte sprungit seriöst sedan ungdomsåren. Sen var det fotboll och innebandy för hela slanten för att nu på slutet gå över till cykling. Tjurruset är det enda lopp jag sprungit  de senaste åren men det är ju inte riktigt ett vanligt lopp precis. Men nu är det alltså dags för Topploppet.

Det blir jag, frugan och dotter J tillsammans med 3/4 av familjen S/Ö. Tydligen har det blivit en familjekamp där frugan utmålats som favorit medan de som har mig (ömmande knä) i laget har fått Svarte Petter… Så både topp och botten alltså.

Nu är det faktiskt så att mina få löparrundor fram till nu har gått jäkligt bra. Knät håller längre och längre och snittfarten varit ca 5,11 – 5,17 min/km. Så jäkla usel är jag inte!

Planen är att hänga på frugan (hon har ju ett snitt på 4,42 som bäst) när hon sätter iväg och se hur länge det håller. Dotter J lämnar vi bakom oss, vi egotrippade föräldrar. Närå, hon kör sitt tempo och bryr sig inte att vi drar iväg.
Sen blir det liten picknick tror jag när den andra familjen behagar komma i mål…

/Parkley

Topploppet Uppvärmning

 

STHLM Bike och Roslagshösten


Söndagen den 7:e september började i dimma och slutade med strålande sol. 177 km avverkades över två lopp, STHLM Bike och Roslagshösten.

Strax över 6:00 på morgonen cyklade jag och frugan in till Sjöhistoriska museet för att 7:00 starta det tredje STHLM Bike. Dimman låg som ett lock över ett sovande Stockholm där tystnaden endast  stördes av de cyklister som sömndrucket trampade in mot Gärdet. Nåja, en och annan bil förstörde morgonidyllen men ni kan säkert bibehålla den fridfulla bilden av morgoncyklingen i alla fall.

Då vi hade hämtat nummerlappar dagen innan så anslöt vi direkt till startfållan ca 10 minuter innan start.  Där väntade tandemparet Thomas och Jocke samt MP. Kl. 7:00 gick så starten och några tusen cyklister av alla sorter rullade iväg för att avverka årets bana.

STHLM Bike karta 2014Vi stannade och drack lite kaffe vid Stora Skuggan men i övrigt hade vi inte riktigt tid att stanna. Några av oss skulle ju vidare till Roslagshösten direkt efter. Vi fortsatte i rask takt (lite för fort för att loppet ska avnjutas på bästa sätt, tycker jag) medan solen bröt igenom dimmolnen. Efter ca 1:40 timmar gick vi i mål i Kungsträdgården. Det var en trevlig bana i år och solen sken som vanligt. Dock saknades funktionärer på vissa strategiska platser vilket ställde till det lite för en del (har jag fått reda på i efterhand).

Se film: STHLM Bike 2014
Se cykeldata: STHLM Bike på Garmin Connect

Efter en snabbfrukost och puss och hej då till frugan begav vi oss till bilen för vidare transport till Vikskolan i Upplands-Väsby. ROSLAGSHÖSTEN! 135 km landsväg norr om Stockholm. Med i bilen var också en reporter som skulle intervjua Jocke under loppet (hör intervjun här). Dessutom hade vi en extra tandemracer som herrarna Fredrik och Fredrik skulle låna av Cykelförbundet. Cyklarna körde vi i släp förstås. Två tandem och en racer på en dragkrok är inte att lita på.

Vi anlände då starten redan gått och vi fick ta det lugnt in mot parkeringsområdet. Dock hade Jocke varit förutseende nog att meddela arrangörerna att vi skulle anlända sent så det var med på noterna och vinkade in oss mellan startgrupperna. Vi fick parkera i vändplanet framför alla cyklister samt blev påannonserade av Robert, startansvarig. Nåja, Jocke blev påannonserad i alla fall.

Nu var det bråttom för att inte starta hjälplöst sist. Ut med cyklar, jag bytte tröja till min la maglia rosa” och Fredrik/Fredrik satte på pedaler på sin lånetandem. Jonas hade väntat in oss och började hjälpa oss med klargöringen. Vi satte på våra nummerlappar och fyllda fickorna med energi. Trots att vi snabbade oss kom vi iväg bland de sista. Sista gruppen på långa banan hade startat 5-10 minuter före oss. Men som Jocke säger: ”Att jaga är roligast”.

RH 2014Väl iväg så cyklade vi med stor iver och lust. Fredrik/Fredrik visade sig ha samma iver och drog upp ett bra tempo direkt från start. Vi cyklade snabbt om flera grupper och fram till första stoppet, 80 km-depån, snittade vi ca 34,5 km/h. Jag erkänner att jag undrade hur länge vi skulle orka i detta ”ursinniga” tempo. Men samtidigt, va fan, det får bära eller brista. In till depån hade i alla fall jag en dipp i energi så stoppet var välbehövligt.

I depån så blev Jocke intervjuad enligt plan. Dessutom hade en kort intervju gjorts i farten några mil tidigare. Ska bli spännande att höra den blev. Vi drack och fyllde flaskor, käkade solbulle, banan och saltgurka. Jocke hade druckit dåligt insåg han medan jag hade tömt strax under en liter på åtta mil. Glöm inte att dricka!

Efter att ha avbrutit Jockes pladdrande med reportern stack vi iväg på den avslutande delen in till mål. Tanken var att inte stanna nåt mer. Nu kom vi in på en fin sträcka med många backar och kurvor. tempot sjönk något men vi höll ändå en anständig fart.  Dock så måste Thomas vila rumpan så vi stannade vid 100 km depån för ett kort stopp. När vi sedan vände upp på den större vägen in mot mål, ca 5 km kvar, ökade vi tempot och lämnade den klungan vi följt under några mil.

Direkt när jag ökade tempot och fick ta vind kände jag tröttheten i benen. Ena vaden sade direkt ifrån och jag kände att jag nog borde backa av. Jonas smög då förbi mig och sade till att vi skulle köra och att jag kommer orka ända in i mål. Då var det bara att foga sig och ligga i. Sedan kom Thomas/Jocke i fatt och vi var tre som rejsade mot mål. Vi var så fokuserade att varken jag eller Thomas kom ihåg att slå på våra kameror för att filma målgången. Vi hade ju till och med sparat batteri för ändamålet.
Inför sista kurvan låg jag sist av oss tre samt att det låg två andra cyklister framför som också rejsade in mot mål. Dock så missbedömde den ena av dem kurvan och gick rakt ut i gräset och ner i diket varpå han gjorde en snygg volt över styret (han var välbehållen trots allt). I förvirringen smet jag förbi och tog upp jakten på den vurpande cyklistens kamrat. Jag nådde inte riktigt fram… Väl i mål krampade musklerna så det blev till att massera och massera.

När vi pustat ut blev det sedvanlig medalj och fika. Vi kunde summera loppet och konstatera att vi gled in på ca 4:15 (rekord). Vi snittade ca 31,5 km/h inklusive stopp medan rulltiden gav en snitthastighet på ca 33,6 km/h. Vi var grymt nöjda.

Se film: Roslagshösten 2014
Se cykeldata: Roslagshösten på Garmin Connect

Som vanligt så är det ett bra arrangemang av Fredrikshof och vi kommer självklart köra nästa år igen.

/Parkley

 

Ingen vila på söndag minsann


Hösten är i antågande och slutet på cykelsäsongen lika så. Alltså, landsvägssäsongen. På söndag blir det avslut med dubbla insatser.

Landsvägssäsongen… det låter som jag är värsta cykelproffset. Men jag menar ju förstås alla landsvägslopp som jag som glad motionär cyklar under året.
Jobbpendlingen fortsätter ju till slutet av oktober och dessutom tänkte jag köra lite sporadisk cyclocross i Sköndal.

Men på söndag blir det dubbelt upp med STHLM Bike och Roslagshösten (RH).  STHLM Bike är ju mer ett flanörlopp på 42 km medan Roslagshösten är ett landsvägslopp för oss motionärer. Jag kommer cykla långa banan på 135 km.

STHLM Bike 2013Som tur är så startar STHLM Bike redan 7:00 vilket borde ge oss (vi är nämligen fler som dubblar) tillräckligt med tid att cykla 42 km, hugga lite frukost i Kungsträdgården och förflytta oss till Upplands-Väsby innan sista startgrupp går ut ca 10:30.

Vi som cyklar STHLM Bike är jag och frugan, Thomas och Jocke på tandem samt MP. Frugan och MP stannar i Kungsan medan jag, Thomas och Jocke drar till RH där Jonas ansluter. Dessutom kör att till tandempar med oss vars lånade cykel vi ska köra upp åt dem. Mycket administration blir det för Jocke.

Roslagshösten 2012STHLM Bike är som sagt ett flanörlopp men då vi har lite tidsbrist behöver vi cykla på max 1:30 timmar. På RH hoppas jag vi kan snitta 31 – 32 km/h över 135 km. Det ska bli kul att se Jockes nya hoj i aktion samt få cykla med ytterligare ett tandempar. Kanske kan vi hjälpa varandra att hålla upp farten istället för att jag, som vanligt,  ligger bakom Thomas och Jocke (de är starka tillsammans)?

Avslutningsvis vill jag påminna och Cykelkarnevalen i Stockholm, lördagen den 6:e september från kl. 14:00. Det händer även massa annat cykelrelaterad i Kungsan och Brunkebergstorg under dagen.

Jag vill också pusha för Slow Roll Stockholm som kör sin första slow roll den 12:e september kl. 17:00. Start är från Medborgarplatsen.

För övriga Slow Rolls i Sverige – se slowroll.se.

/Parkley

PS. Är du sugen på ett avslutande tempolopp så kör vi Il Tempo Velocista den 13/9 kl. 10.00. Plats: Sturehovs Slott (Bornsjön Runt). Det blir ett varv uppvärmning sen ett varv tempo med 1 minut mellan startande. Allt är tillåtet. Sen avslutar vi med fika på slottet för de som vill. Pinga mig på FB om du vill delta.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 125 andra följare

%d bloggare gillar detta: