SMACKrundan 2014

Solen lyste över Märsta med omnejd när SMACK bjöd på sin årliga runda. En runda som började i dur och slutade i moll…

 På bilden ovan syns jag och Mot Alla Odds Jocke i svart pratandes med Bengt från SMACK och Paracykelsektionen och Mathias (tandemcyklist). Båda i vitt…

Jocke och jag åkte ut till Märsta ishall tidigt på lördagmorgonen. 120 km skulle avverkas under dagen med start från kl. 9:00. Solen sken och vi kände oss upprymda över det faktum att det skulle bli varmt och skönt och att vi inte behövde ben- eller armvärmare.
Målet för dagen skulle bli att snitta minst 30 km/h inklusive stopp, dvs. på totaltiden. Detta för att träna inför Halvvätterns mål på max fem timmar (Halvvättern är 150 km).

Smackrundan och JockeEfter uthämtning av nummerlapp, lite prat med SMACK-folk och påklädnad testcyklade vi lite. Höjden på sadeln måste alltid justeras in för piloten då vi är många som pilotar. Sen skulle både jag och Jocke se till att våra Garmin-enheter hittade både pulsband och hastighet- och kadenssensorer. Jocke skulle dessutom montera sin Garmin Virb för lite schysst actionfilmning. Sen bar det av till starten.

Vi kom iväg tillsammans med en grupp på 30-40 cyklister och låg bakom dem  de första kilometrarna som gick på cykelbanor. När vi sedan släpptes ut på de vanliga vägarna så softade vi bakom en stund tills vi kände oss uppvärmda. Sen växlade vi ner, tryckte på och flöt förbi. Med vinden i ryggen gick det bra och vi snittade 35,05 km/h de första fyra milen. Vi nådde dessutom en klunga efter ca 3 mil som vi lade oss bakom. Välförtjänt vila men snittet sjönk lite.

Efter 4 mil vände vi mot vinden istället och snittet sjönk förstås. Vi missade nästan första depån då vi höll på att cykla ifrån klungan. Men med en snabb inbromsning och snabbt depåstopp så var jakten på klungan igång igen.

Så här höll det på. Motvinden var stark emellanåt och sakta men säkert så började rumpan klaga. Det blev oftare och oftare rull medelst rumpvila. Vi stannade även i andra depån även om den var lite nära in på den första.

Snittet sjönk ytterliggare med andra depåstoppet samt det faktum att vinden fortsatte vara emot oss. Sen blev vi förstås trötta i kroppen och knoppen. Vi insåg efteråt att vi nog drack för lite i den gassande solen.

Så till händelsen som förändrade vår ”game plan” – kraschen efter ca 9 mil! Ute på landsvägen med vinden från vänster, ibland byig, så behöver jag hastigt vila rumpan. Jag säger ”rulla” och strax efter vi slutat trampa ställer jag mig upp. Kanske gör jag det för hastigt? Kanske rör sig Jocke samtidigt? Kanske får vi en vindby samtidigt? För cykeln drar hårt åt höger och inom loppet av en sekund är vi på väg ner i diket. Jag hann inte ens bromsa utan skrek nog bara ”Helvete” eller nåt. Vi går ner i botten av det halvmeterdjupa diket och slår sedan över åt höger mot den höga grässlänten. Allt detta i ca 30 km/h!

Efter snabb kontroll av personskador visade det sig att jag bara hade lite skrubbsår på knä, lår och armbåge. Jocke däremot hade ont i axeln. Han trodde det bara var muskelärt men oron fanns för nyckelbensbrott som är en klassisk cyklistskada vid dessa typer av krascher. Cykeln hade bara vridet ”stoker”-styre och pilotsadel (styret sitter på pilotens sadelstolpe) samt intryckt bromshandtag. Dessutom hade ena kedjan hoppat. Men sånt löste vi på plats och kunde snart cykla vidare. Vi klarade oss från punktering tack och lov.

Självklart var vi skärrade efter detta och med Jockes ökande smärta i axeln kunde vi inte trycka på lika hårt som innan. Dessutom blev det, under de återstående tre milen.  fler, längre och brantare backar vilket var precis vad Jocke inte behövde. Nu ville vi bara ta oss i mål och målet på 30 km/h i snitt brydde vi oss inte om längre. Med ett sista depåstopp och en bensträckare/rumpvilare landade vi dock på ett snitt på 29, 5 km/h.  Inte så illa pinkat i alla fall.

Då målet var några kilometer från starten så gick vi uppför backen (efter målgång alltså) för att sedan rulla nedför. Väl framme vid parkeringen kände sig Jocke spyfärdig men det avhjälptes med vila och vatten. Sen blev det lite korv, saft och kaffe. Vi bad även deras sjukvårdare kolla på Jockes axel. Hon trodde inte att nyckelbenet var av (vilket på söndagen skulle visa sig vara ett felaktigt antagande…).

Vi började bra men med kraschen så blev det ett tråkigt slut. Jocke har nu tränings- och tävlingsförbud i minst två veckor och missar Gran Fond Stockholm. Kanske är även Halvvättern den 8/6 i farozonen? Till Vätternrundan veckan därefter borde han vara återställd.

Två tips till nybörjare:

  • Är det sol, smörj in armarna och ansiktet med solkräm.
  • Drick ofta.

/Parkley

Se data från loppet här.

En kommentar Lägg till din

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.