Tjurruset 2019

Årets Tjurrus Stockholm gick av stapeln vid Rosersbergs Slott. Undertecknad var där. Med frugan. Och sprang i år igen.

Som vanligt hade vi anmält oss till 2019-års Tjurrus strax efter vi avslutat 2018-års lopp. Men i år var vi inte riktigt taggade. Att behöva gå långt efter avslutat lopp, blöta, leriga och kalla lockade inte. Promenaden ute i Kungsängen satt fortfarande kvar i våra minnen. Sen kanske det inte är så kul med lera, träsk och krondiken år efter år. Eller…?

Men vi tog oss ut till Rosersberg. Med bilen full med PET-flaskor med varmvatten. Handskar var inköpta och löparkläderna vi bara använder för Tjurruset satt som en smäck på medelåldersparet. Typ.
I år anlände vi inte med massa tid till godo. Med 15 minuter till start trängde vi oss på toan och i väskinlämningen. Sen var det snabb uppvärmning på fem minuter innan starten gick (vi gick ju två kilometer i rask takt från bilen också).

I år började vi lugnt. Vi gick där det köade upp och sprang i lagom takt de första två kilometerna. Sen kände vi oss uppvärmda och började avancera.
Första halvan av loppet var förhållandevis lättsprunget utan lera och annat jobbigt. Slingan gick norr om slottet och när vi sedan kom tillbaka till start och mål för att fortsätta på en ca fem kilometer slinga söderut började det jobbiga. Dock var det ett ganska snällt lopp vad gäller lera och sånt. De längsta partierna var i vassen. I och för sig det jag avskyr mest men ibland blir det så.

Jag och frugan är väldigt nöjda över vår insats trots tveksamheter inför start. Vi kunde springa nästan överallt där det inte var lera och vass. Även uppför gick det bra och kroppen höll ihop hela loppet. Mina vader och rygg brukar ju lägga av om kroppen har en dålig dag. Men i år kunde vi verkligen springa på. Härligt!

Fint avslut vill jag påpeka. Flera tävlingar runt och kring slott!

Så det blir Tjurruset nästa år också… Förhoppningsvis hänger den där dödsmetall-gitarristen med då. Och Linda. I Gio. Och Rose-Marie. Och Filippa i Kalvruset!

/Parkley

PS. Två dagar efter loppet får jag ont i ljumsken samt djupt inne i skinkan. Det är piriformis som vill bråka med mig. Jag kan meddela att det eskalerar under fredagen och smärtan är just nu intensiv och plågsam. När ska detta vara över? Missad stretch efter loppet är nog boven. Samt överansträngning. Troligt också en svag alt. stel höft. Och ålder.
(Uppdatering 20191104)
Fjärde november har jag fortfarande problem. Det var varken piriformis, ryggskott eller diskbråck utan muskler som är ständigt spända. Tillsammans jobbar de mot varandra och ger alla möjliga problem (falsk ischias, ont i knä, strama och värkande muskler runt knät, ont i ländryggen, ont i skinkan, brännnade smärta i höftböjaren). Men med hjälp av kiropraktor, dry-needling, stretch och långa promenader ska det nog bli bra till slut. Sen måste jag stärka musklerna i mittpartiet samt bli rörligare i samma område. Annars kan detta hända igen…

Officiell tid Patrick: 1:17:16
Officiell tid Patrizia: 1:17:16

Jag får inte till det med direktlänkningen så ni kan se officiellt resultat här: https://www.marathon.se/racetimer?v=/sv/race/show/4726%3Flayout%3Dmarathon

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.